Start
Presentation
Avelstikar
Avelshanar
Uppfödning
Valpar
Kennelläger
Länkar
Under året..
Äldre aktuellt
MH / Korning

    

     Gästbok 

 

     Gunnel Wasteson
     Kleverud 109, 

     46064 Frändefors
     Tel: 0521-254354,
     0705-254354

 

Nyårsdagen 2016

 

Klockorna ringer i nyårsnatten, men inte bara för något nytt utan även för det år som passerat.  Händelser och upplevelser som nu blivit

till minnen.  För många förhoppningsvis mest goda , glada minnen, men för andra även minnen av sjukdom, sorg och saknad.  Nu önskar jag er alla ett riktigt gott 2016  som jag hoppas kommer att fyllas med många härliga och glädjerika upplevelser av olika slag .

Ur Tyras Y-kull som  föddes i maj behöll jag efter moget övervägende en liten tikvalp. ( man blir ju inte yngre )  Hon är nu 7 månader gammal och jag har inte ångrat mig en sekund.  Trots att hon varit och fortfarande delvis är en riktig huligan som satt sina tänder  i  mattor,kuddar, lister, tapeter, sladdar, kablar till mobilladdare  m.m m.m........... så är hon ändå  så charmig.  Hon är lättlärd och kul att jobba med  och som de flesta vänerbohundar kommer hon att bli en god spårhund.  

 I somras blev det åter en tur upp till Luleå och några dagars  trevlig samvaro med mycket hundträning tillsammanas med  Lena, Monika o Albin samt Inger o Maj-Britt.Tack för er stora gästfrihet.

  I slutet av augusti träffades vi som vanligt på Backamo för fyra dagars intensiv spår- sök- och lydnadsträning men också med lättsam och givande samvaro. Det regnade på oss en hel del  men det var inget som hindrade någon från att vara ute i skog och mark så gott som hela dagarna.

Samtliga vänerbohundar har genom åren genomfört Mh och Mt och i år var det X-kullens tur att Mh beskrivas. Tyvärr blev det ingen gemensam beskrivning denna gång och själv kunde jag bara deltaga på X -ets men alla skötte sig med den äran och till sommaren blir det spännande att få se dem på Mt.  Under året har X-et och Elisabeth genomgått utbildning till patrullhund vilket resulterade i Tjhcert som godkänd patrullhund. Tillsammans ned Kalle o Viktor kommer nu även Elisabeth och X-et att deltaga på övningar men även att jobba med eftersök av försvunna personer. Under detta året genomgår Xrållan sin utbildning till patrullhund och hon har även under året, tillsammans med sin matte Monika, blivit uppflyttad till Lkl .Ett annat ekipage som visat sig på styva linan är Björn och Xtrimma som jobbar hårt med avancerad spårträning. Xtrimma är nu diplomerad Id-hund och siktar på att senare i höst bli certifierad. Ni som inte redan följer Björns blogg om Xtrimmas utbildning rekommenderar jag att göra det. Man blir impoinerad av vilken kapacitet våra hundars näsor har.Daniel och Sune tävlar Ekl spår och har bl.a placerat sig på SSM. Själv tränar jag bl.a sök med Tyra varje lördag. I gruppen ingår Gutte o Tuva, Kalle o Viktor, Therese o Malte samt ibland även med Inga o Unni o Robban o Valle . .Med lilla Yoy har det än så länge bara blivit spårträning men snart skall även hon få pröva på lite sök.  Träningsrapporter får jag från Skåne  upp till Norrland och det är så gott att veta att varenda vänerbohund fär sitt aktivitetsbehov tillgodosett.

  Ser fram emot att få träffa er alla på Backamo i augusti. I samband med lägret hoppas jag att vi skall kunna genomföra både Mt för X-kullen och Mh för Y-ullen. Till dess ha det så bra och sköt om er och era hundar.

 

Ps. Om någon är sugen på att komma hit och träna någon helg så är ni välkomna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 maj

Inatt föddes Y-kullen bestående av 2 tikar och 4 hanar. Första valpen kom kl 02,00 och den sista kl.09.00. Samtliga vägde mellan 400 och 475 gram, Två av dem är grå som sin far och de övriga år tecknade d.v.s svarta med bruna tecken  De kommar att bli mörkare än sin mamma.  Nu har vi ett par lugna veckor framför oss då Tyra i huvudsak ägnar sig  helhjärtat åt sina valpar.  Jag kommer att väga dem varannan dag för att se så att de följer viktkurvan. De förväntas ju öka sin vikt till det dubbla under de första 10-14 dagarna.  Vid ca 3 veckors ålder kommer de att få sin första smakportion med lite köttfärs. Då skall de även den första avmaskningen göras. 

För de som är intresserade kommer man att kunna följa valparnas utveckling under fliken; valpar/valpar 15

 

 

 

 

 

 

3 januari 2015

 

Så här några dagar in på det nya året vill jag önska er alla ett riktigt bra 2015 fyllt av glädje och många fina upplevelser tillsammans med familj. vänner och hundar.

För oss  " vänerboare " har det gamla året bjudit på både sorg och glädje såsom livet har för vana att göra.

Några av de äldsta  vänerbohundarna har  flyttat till hundhimlen efter ett aktivt liv men de lever länge kvar i  minnet hos de som stod dem närmast. Goda minnen som så småningom överskuggar sorgen.  Att en gammal hund  får sluta sina dagar är ju trots allt naturligt även om vi alltid  i den stunden  upplever hur kort ett hundliv är och så fort åren går.

Som en stor chock kom däremot beskedet att en av de små X-valparna måst avlivas vid fem månaders ålder. Vi var många som kände med och deltog i Ingers sorg.

Under våren genomförde V-kullen sitt Mh på ett övertygande sätt och detta följdes senare på hösten upp i Mt, även det med mycket bra resultat med bl.a tre hundar över 500 poäng med högsta poäng på 570.

I slutet av april föddes X-kullen. När det var dags för dem att släppas ut i trädgården kom både sol och vörme och vi fick några fina veckor tillsammans innan det var dags att skiljas och lämna över dem till sina nya ägare. 

Ville,Valle och Viktor tävlade apellklass och blev samtliga uppflyttade. Bra jobbat !  I slutet av augusti var det dags för det årliga kennellägret, vilket som v anligt bjöd på bra träning och trevlig samvaro.  Lite senare på hösten hade vi ett litet miniläger över en helg. Spår-  och sökträning och uppletande på Hunneberg på lördagen och lite lydnadsträningn på söndagen.

Varje lördag träffas sökgruppen här i Vänersborg med upptill sju vänerbohundar för träning.  Så kul att se hundarnas arbetsglädje och se de framsteg som görs.

Som väl alla noterat så finns det nu  några nya tävlingsformer att pröva på. " Nordic Style " kom jag i kontakt med när jag dömde NM i Danmark för ett par år sedan. Det är tvådagarstävlingar där man fäster mindre vikt vid lydnadsmomenten men premierar en bra spår-sök eller rapporthund. Tilltalar en gammal bruksmänniska som jag.  "K9 Nose Work" har också snabbt blivit populärt. Kan ske något att pröva på

Till våren kommer förhoppningsvis en ny valpkull att se dagens ljus här i Kleverud. Det blir som alltid årets höjdpunkt.  Blir dessutom Tyras tredje och sista kull.    Kennellägret hör naturligtvis också till en av årets höjdpunkter. Kommer även i år att förläggas till Backamo i slutet av augusti. Senare i höst skall X-kullen genomföra sitt Mh. Ja, nog har vi en del att se fram emot även i år och jag önskar er alla ännu en gång glädje och framgång med tävling och träning. Men viktigast av allt: Ha kul !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 mars 2014

 

Tyra är nu parad med Quintus Eqilius. Så fort jag kan konstatera att hon är dräktig kommer jag som vanligt att låta den som är intresserad, att på denna flik,  följa hennes dräktighet vecka för vecka och så småningom även valparnas födsel och utveckling. Mer info om Quintus under fliken: valpar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyårsnatten 2014

 

Det är de första skälvande minuterna på det nya året. Jan Malmsjö har ännu engång läst " Nyårsklockan". Den är lång och Janne Malmsjö börjar bli till åren så jag drog en suck av lättnad när han klarade den med bravur även denna gång. Ljudet från fyrverkeriet på Skansen blandas med ljudet från raketer som skjuts upp från grannarna. I mina hörlurar skall jag strax lyssna  till klockringning från  landets alla domkyrkor från norr till söder.Storkyrkan i Stockholm inleder. Kan inte tänka mig en nyårsafton utan kyrkklockor. Det måste ringas i klockor, om det så bara är på radio.

En gång för längesedan firade jag nyår i London. Vid midnatt befann vi oss liksom tiotusentals andra firare på Trafalgar Square. Det var sång och glädje och människor av många olika nationaliteter. Jag minns särskilt  Big Ben`s 14 ton tunga klockor dånande i nyårsnatten. Big Ben är inte störst i världen men inga klockor har en större publik när ett nytt år skall ringas in. Förutom alla firare på Trafalgar Square så lyssnar miljoner runt vid radioapparater och mobiler. Det var en fin upplevelser och en stark känsla av gemenskap när alla föll in i " Auld lang syne "

Det gamla året har lämnat oss och med vemod, sorg och glädje kan vi se tillbaka på det. Hur blev det år som vi hade så stora förväntningar på? Blev det ett år med mycket glädje och många fina upplevelser eller blev det ett år präglat av sorg och kanske sjukdom ? De flesta av oss har säkert fått sin beskärda del av  både skratt, tårar och besvikelser under det år som gått. Själv har jag tagit farväl för alltid vid en kista men också varit gäst vid ett dop. Livets gång.

Nu ligger det nya året som ett oskrivet blad framför oss med nya förväntningar och förhoppningar om ett bra år. Vi kan inte påverka allt som sker i våra liv men vi kan ta ut en kompassriktning för att inte gå vilse utan försöka göra det bästa av det liv vi har. Jag vill nu tacka er alla för det gångna året, för ett trevligt kennelläger och för kontakter via fb. Jag vill tacka sökgänget som varje vecka ställer upp i vått och torrt för att träna sina hundar och jag vill tacka er som gjorde Mh i höstas och samtidigt önska  ett  riktigt Gott Nytt 2014.

Det har varit glest mellan valpkullarna på senare år och därför är det nu så  roligt att se fram emot Tyras andra kull till våren. Nu pågår  sökandet efter en lämplig hanhud för fullt. Ett spännande jobb som jag hoppas skall resultera i en fin valpkull. Det årliga kennellägret kommer att förläggas till Backamo i augusti. Återkommer med tidpunkt så fort jag vet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9 jun 2013

 

 

Igår nåddes jag av det sorgliga beskedet att Christer (Gustavsson ) eftser en tids sjukdom avlidit i hemmet. Jag lärde känna Christer och Inga år 1997 då de blev ägare till Vänerbo Katja. Sedan dess har vi under alla år haft en nära kontakt. 2009 var det dags för nästa Vänerbohund-Unni. Med Katja tävlade Christer i både sök och spår, men sök var den gren som tilltalade honom mest. Så gott som varje lördag deltog Christer och Inga med Unni på vår sökträning i Vänersborg.

 Jag kommer att minnas Christer för hans alltid så glada humör och humoristiska sätt, alltid snar till skratt och med glimten i ögat, dessutom alltid hjälpsam. På SM i Blekinge år 2002 ställde han villigt upp som hjälpförare till Ida på rapporten. Christer och Inga har deltagit på samtliga kennelläger och i år kommer saknaden att vara stor.

Med varmt deltagande går nu mina tankar till Inga och döttrarna.

 

 

sök40493

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyårsdagen 2013

 

 

 

Vad betyder egentligen ett årsskifte? För en del av oss ingenting- för andra några ögonblick av eftertanke och tillbakablickar på det gångna året. Kanske en sammanfattning om  vad som varit bra och vad som  gått fel. Har drömmar och förväntningar vi hade besannats ?  Många av oss tänker det nya året som ett oskrivet blad  som  efterhand skall fyllas med innehåll. Och även  om vi försöker grovplanera  för att strukturera våra liv, så vet vi så lite om vad  som kommer att hända.  

Ju äldre man blir desto märkligare är det med tiden  -  hur olika lång den förefaller att vara beroende på från vilken horisont vi betraktar den. År som ligger framför oss synes nära nog oändliga, medan de som passerat, i backspegeln tycks krympa ihop som en ylletröja i en 90-graders tvätt- i alla fall när det gäller den tid vi själva upplevt. När man blir äldre blir man dock alltmer medveten om att framtiden är ändlig och att det är här och nu vi måste leva.

Vintern 2012 var idealisk för oss som ville träna hund. Mild och snöfattig. Stormen Dagmar som drog fram över mellersta och norra Sverige skonade oss  i götaland. Februari inleddes med både snö och kyla under några dagar. I slutet av februari reste jag till Teneriffa som bjöd på sol och värme. Något som den svenska sommaren skulle komma  att vara ytterst snål med.

I början av mars började Tyra att löpa. Hon parades ett par  veckor senare med Divaheden Godis, en hane som jag blivit mycket tilltalad av.Eftersom det skulle bli den första valpkullen här på tre år och Tyras första kull så kändes det särskilt spännande och roligt. Den 22 maj föddes V-kullen bestående av 1 tik och 5 hanar.

Våren hade kommit tidigt med rekordvärme redan i mars. Den 25 maj hade vi 28,7 grader och vi var nog många som såg fram emot en härlig sommar efter denna  drömstart. Men så kom juni........... som skulle visa sig bli den regnigaste sedan 1927 !!  Ja,den månaden slogs flera regnrekord. Juli blev något bättrer och valparna kunde vistas ute långa stunder mellan skurarna. I mitten av augusti var det dags att säga adjö till Ville,Valle,Viktor, Wilmer(Malte) Vegas och Vera och önska dem lycka till i sina nya hem.

Det årliga kennellägret  3-7 september på Backamo var trevligt som vanligt. Skapligt väder och bra träning för alla. Fem av småvalparna deltog och skötte sig med den äran. I år var allt fältarbete förlagt till Bredfjället någon mil från Backamo. Där hade vi tillgång till utmärkta både spår och sökrutor. Efter lunchen på Backamo tränades det bl.a uppletande och lydnad. På kvällarna kopplade vi av med trevlig och glad samvaro.  Sista kvällen som vanligt lite extra festligt med utdelande av hederspriser som i år tilldelades Daniel och Sune, Gert och Ulrik samt Kenneth och Uncas

I år fanns inga hundar till vare sig Mh eller Mentaltest/korning. Däremot deltog Kennet/Uncas, Christer/Unni på exteriörbeskrivning och har nu fått titeln Korad. Under hösten har  de valpar i V-kullen som bor närmast träffats med jämna mellanrum för att tillsammans träna både spår och lydnad.

Datum för årets kennelläger är ännu inte bestämt. Eftersom Tyra eventuellt skall paras måste jag först ha lite koll på när det kan tänkas bli innan jag bokar in något läger. Förmodligen kommer det att även i år att ligga i början av september.

Efter denna fragmentariska sammanfattning av 2012 vill jag önska er alla ett riktigt glädjefyllt och lyckosamt 2013!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 septemper 2012

 

Så fort tiden går när man har trevligt.  Dagarna på Backamo bara rusade förbi, men precis som förr om åren var dagarna fyllda med olika aktiviteter. Jag måste beundra alla för den energi och med den lust och glädje som man deltog i olika träningspass.  De fem små valparna ur V-kullen skötte sig över förväntan.  De gick spår, prövade på lite "upplet" och förstås mycket lek och samarbetsövningar.Så roligt att se hur bra de olika övningarna fungerade. Och mellan passen-avkoppling. Vad jag såg bådar gott inför framtiden. Tack Anna som tog på sig rollen som övningsledare.  Vi har även konstaterat att ingen av dem är skottberörd.

Dagens övningar inleddes som vanligt med "plats med skott" kl. 8 på morgonen. Därefter for vi upp till Bredfjäll i närheten av Ljungskile. Där fanns bra terräng för både sök- och spårhundar.

Kl 13.30 var vi tillbaka på Backamo för lunchrast och därefter vidtog eftermiddagens övningar som lydnad och uppletande. Dagarna avslutades med en stunds trevlig samvaro. Men några sena kvällar blev det inte.......

Sista kvällen hade vi som vanligt lite extra fesligt.  Kennelns hederspris gick i år till Kenneth Lindsjö/Uncas för uppflytt tiill Lkl, Gert Lundin/Ulrik för uppflytt till Hkl spår och till Daniel Gustafsson/Sune för cert.

Tack alla för dessa härliga dagar vi hade tillsammans. Jag är så stolt och glad över att ha förmånen att fått lära känna så många trevliga och duktiga valpköpare.

 

 

31 augusti 2012

 

Trots att sommaren inte riktigt fick till det i år, så har det väl varit ganska så bra hundträningsväder. Men aldrig tidigare har det väl hänt ,att jag inte fått ett enda dopp i havet. Att bada i den även under normala somrar så kalla Vänern har naturligtvis varit än mindre att tänka på. Däremot har vattendjuret Tyra simmat både i vänervatten och saltvatten.

Valparna är nu , sedan drygt en månad, installerade i sina nya hem och tycks ha funnit sig väl tillrätta. Skall bli kul att snart få träffa dem igen. Ser också fram emot att få träffa alla er andra som anmält sig till kennellägret. Vi blir något färre än tidigare år, säkert beroende på att lägret ligger utanför semestertid och dessutom inte i anknytning till någon helg. Dessutom har det ju varit magert med återväxten under de senaste åren. Jag hoppas och tror att vi kommer att få några fina dagar tillsammans . SMHI har lovat kanonväder. Vågar man hoppas att de har rätt.....

Känn er varmt välkomna!

 

 

 

 

 

Nyårsdagen 2012

 

Nyss har Jan Malmsjö på Skansen traditionsmässigt läst "Nyårsklockorna" 

För mig är det också tradition att därefter i radion lyssna på när

Sveriges alla domkyrkor ringer in det nya året.  Mäktiga och vackra klanger som över hela vårt land  från Lundadomen i söder till Domkyrkan i Luleå  i norr hälsar det nya året.

Som en oläst bok ligger nu det nya året framför oss.  Vad kommer det att innehålla?  Även om vi har många planer, förhoppningar och förväntningar så kommer vi även att få möta det oförutsedda  i både glädje och sorg.  Själv märker jag, att ju äldre  man blir, så priorieterar man sina önskningar och anspråk på ett annat sätt. Fred på jorden är naturligtvis en stående om än fåfäng önskan som vi väl alla har.  För egen del önskar jag mest av allt att mina kära och nära samt mina vänner och deras familjer slipper drabbas av sjukdom och ohälsa utan på alla sätt har ett härligt , spännande och glädjefyllt år framför sig.

Jag vill passa på att tacka er alla för det gångna året. För alla mailkontakter och  telefonsamtal där jag fått ta del av bl.a tävlings-och träningsresultat. Med många har jag även haft givande samtal om bl.a olika träningsmetoderoch ibland bara vanligt hundsnack. Tack också till alla er som bidrog till ett som vanligt trevligt kennelläger. Ett särskilt tack till er som  under året deltagit i Mh och Mt med era hundar.

Som ni alla vet  är min uppfödning mycket begränsad och det har under alla år varit min vilja att den skall så förbli. Jag tycker om att kunna följa alla mina valpar och att ha en god  kontakt med deras ägare.  

Hos mig finns nu Tyra, som är 6:e generationen i rakt nedstigande led från kennelns stamtik Pilfalkens Hanna (Jazza) vilken var född 1977. De första kullarna som föddes hos mig registrerades i kennel Pilfalkens namn men f.o.m. den 7:e kullen (G-kullen) har prefixet varit Vänerbo.Den målsättning med vilken jag startade min avelsverksamhet står jag fortfarande fast vid.Enkelt och kort uttryckt: " En sund själ i en sund kropp".

I dag finns det många olika uppfattningar om vad som är "bra" mentalitetoch jag vill inte värdera andras uppfattningar.  Själv fäster jag stor vikt  vid att hundarna är orädda, nyfikna, samarbetsvilliga och sociala med ett balanserat nervsystem. Som ni vet så finns det många andra egenskaper som också är nödvändiga för att helheten skall bli bra. Men en hund med stora rädslor, vilket ofta är kombinerat med ett " svagt" nervsystem får svårt att utnyttja sina kanske i övrigt förträffliga egenskaper. 

Med U-kullens genomförda mentaltest i höstas  har nu samtliga vänerbohundar genomfört både Mh och mentaltest/korning.  Resultatet av dessa kan ses på annan plats på hemsidan men sammanfattningsvis är 84 av 85 mentaltestade hundar godkända varav de flesta med ett resultat långt över genomsnittet.

Det är nu mer än två år sedan det senast föddes en kull valpar här hemma och därför ser jag nu med stor förväntan fram emot att Tyra förhoppningsvis skall bli mamma i vår.

För mig uppfyller hon de krav man kan ställa på en avelstik: hennes höga korningsresultat visar att hon inte saknar någon egenskap. Hon är arbetsvillig och har dessutom en god exteriör.  Även samtliga hennes hel-och halvsyskon har genomfört en väl godgänd Mt.

Nu söker jag med ljus och lykta efter en passande partner till henne.

Kennellägret kommer att förläggas till första eller andra veckan i augusti. Bestäms först när jag vet tiden för valpningen. Platsen bli förmodligen även i år Backamo.

 

                                        Gott Nytt År

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

p1010767

Nyårsdagen 2011

 

 

 Vi har nu lämnat ännu ett år bakom oss och med det upplevelser och händelser som vi kommer att minnas med både sorg och glädje. Men ett årsskifte känns även vemodigt och lite ångestladdat. Tiden tycks bara gå fortare och fortare ju äldre man blir. Det skulle naturligtvis vara tvärtom. På äldre dagar när tiden börjar bli en bristvara så borde det finnas ett sätt att ransonera den. Men istället rusar dagar,veckor och månader iväg och år läggs till år. Men ett nytt år innebär naturligtvis också nya färväntningar och förhoppningar och inte så lite nyfikenhet på vad livet har i beredskap under detta nya år. Men innan vi hänger oss åt framtidsvisionert är det som vanligt roligt att få göra en liten tillbakablick på "hundåret" 2010. 

 Vintern var hemsk !!  Så mycket snö och kyla hade vi inte upplevt på månget år. Åtmionstone inte  här på västkusten. Dock kunde vi träna sök på Backamo under några söndagar innan snödjupet blev för stort. Det visade sig också att både Råhagen Bk och Trollhättans Bk hade uppskottade appellplaner som vi kunde använda till träning. Men så kom det mera snö och även den möjligheten försvann.  Konditionen på Tyra tränade jag med hjälp av frisbee som hon fick jaga efter långt ut på gärdet i den djupa snön. Detta blev snart en favoritlek  och hon tycktes helt outtröttlig.

 För första gången på många år skulle det inte komma att födas någon valpkull här hemma. Det kändes lite konstigt men gav också utrymme att kunna jobba ordentligt med Tyras fortsatta utbildning.  Efter den långa vintern kom det trots allt en vår och man kände hur livsandarna återvände. Tävlingssäsongen kom igång om än något försenad.  Jag hade planerat att starta Tyra i Hkl spår och lade mycket tid på både spårträning och de svåra lydnadsmomenten "framåtsändande" och "inkallande med stå".  Det är moment som tar sin tid och helt klara var de inte( och kommer kanske aldrig att bli) när jag anmälde Tyra till sin första hkl-tävling i början av maj.  Fick ett kalasfint spår och allt gick som på räls till 4:e pinnen då Tyra tappade bort sig. Snöpligt, men sånt händer. Nästa start  gick spåret bra men appellplanen var en enda stor vattenpöl vilket saboterade lydnaden för de flesta hundarna. Vi missade uppflyttningen med 1 poäng. Men man är ju luttrad efter alla år i den här branschen Och att vara parkerad i Hkl under ett par månader gav i alla fall Tyra lite erfarenhet. Jodå, så småningom blev vi uppflyttade på bra poäng.

Till Kennelklubbens årliga nationella utställning i Vänersborg anmälde jag Tyra. En klubbkompis, Mikael, lovade visa henne. Vi ringtränade ett par gånger och jag bedyrade att hela framträdandet skulle ta max. 10 minuter. Men ibland är tillvaron full av glada överraskningar. För vem hade väl trott att lilla Tyra skulle charma domaren så till den grad att han gav henne både cert och BIR? Hon fick sedan representera schäferrasen i gruppfinalen men där tog som väntat det roliga slut.Men kul var det och vem vet, kanske är hennes utställningskarriär ännu inte slut. 

I juni var det dags för årets höjdpunkt-kennellägret. Detta år förlagt till Backamo lägerplats.  Trevligt som alltid med mycket träning men också härligt umgänge med alla trevliga vänerboare. Men utan all hjälp ni bistår med skulle det vara svårt att åstadkomma ett lyckat läger där alla ges möjlighet till bra träning. Sista kvällen hade vi som vanligt en trevlig fest där Vänerbo Kennels Hp delades ut till förtjänta ekipage. Detta år gick de till: 

 Occra-Lena Andersson  Ekl spår cert,

 Qurt- Rosa Durgé Lp III championat, Ekl spår cp, uppfl till Hkl rapport.

 Rinya-Anna Bohman Lp II championat, Ekl spår cp.

 Roxy-Stina Karlsson Gk Bsl I.

 Simon-Elisabeth Bengtsson uppfl till Hkl spår.

 Tuva- Bengt-Erik Svensson uppfl till Hkl spår.

I mitten av september var jag uttagen att döma spårhundgruppen på NOM i Danmark. Det var ett trevligt uppdrag som gav tillfälle att byta erfarenheter med nordiska domarkollegor och få se nya tävlingsekipage.  Att följa de tävlandes kamp blev till slut en riktig rysare då spårförhållandena var så svåra att efter första dagen var samtliga (12) nordiska ekipage utan spårpoäng.  Nästa dags spår låg i samma område och nu fullföljde fem hundar. Av dem var det endast en! hund (svensk) som fick full poäng. Resultatet i spårhundgruppen blev att Sverige fick en individuell segrare medan Norge vann landkampen.

Den 25 september var det dags för U-kullens MH. Som vanligt genomfördes den på Schäferhundklubbens testbana i Romelanda med Reino Oscarsson som domare. Alla utom Unna ( som bor i Norrland)kom till start. Regnet det bara öste ner men detta faktum var mer till besvär för förare och funtionärer än hundarna som samtliga tog sig igenom banan nyfikna, frimodiga och med bra lek/kamplust. Unna genomförde sitt Mh i Luleå och hennes protololl visade på samma fina egenskaper som hennes syskon. Det blir kul att se dem på korning till hösten. 

Höstens "lilla" träningsläger/kennelträff var förlagt till den16-17 oktober.Från början var den här träffen enbart avsedd för årets valpar men med åren så har den vuxit till ett miniläger dit alla är välkomna. Dock finns det inga övernattningsmöjligheter vilket brukar begränsa deltagarantalet. I höstas deltog ca 15 hundar. Lördagen ägnades åt spår och uppletande på Hunneberg, där vi även grillade och hade många fikapauser i härligt höstväder. Söndagen ägnade vi åt lydnadsträning och efter lunch i klubbstugan skildes vi efter att ha haft en trevlig helg tillsammans med våra duktiga hundar.

Den 31 oktober var det T-kullens tur att mentaltestas. Hela kullen var anmäld och kom också till start. Ett särskilt tack till Unni och Kari som reser ända från Norge för att kunna deltaga. Samtliga hundar blev mer än väl godkända och även om det skilde en del i poäng mellan dem så fanns det en gememsam nämnare såsom frimodighet, nyfikenhet, social självsäkerhet och skottfasthet. Resultat: Tarek:398 ,Theo:460, Twist:479, Täppas:526, Tuwa:521 Tyra: 541.

 Under hösten fortsatte det att droppa in resultat från olika tävlingar och jag gläds naturligtvis med dem som det går bra för men minst lika viktigt är det att peppa och ge nytt självförtroende  till dem som haft en mindre bra dag. För då är det bara att bryta ihop  och ta nya tag. Och kom ihåg: Det är aldrig enbart hundens fel om det går dåligt.  Resultat från årets tävlingar:

Qastor/Kalle gk Ekl spår,

Rinya/Rosa cp Ekl spår,

Roxy/Stina Bsl I gk,

Sune/Daniel Uppfl till Hll spår,

Sazza/Gert cp Ekl spår,

Simon/Elisabeth Tjhcert Försvarsmakten,

Tuva/Gutte uppfl till Ekl spår

Tyra/Gunnel uppfl. till Ekl spår

 Därtill har Qurt,Sazza,Ulrik och Täppas deltagit med pallplacering i sina respektive klubbars KM.  Spännade är det också att höra Björn berätta om den utbildning i specialsök som han och Vilda genomgår.  Björn har lovat berätta mer på kennellägret i sommar. Ser fram emot det. Men nu längtar vi väl alla efter våren då vi kan börja träna igen och planera för en ny tävlingssäsongen. Men än så länge ligger snön djup och kylan biter i kinderna och sol och värme tycks så avlägset men vi vet ju alla att det kommer en vår.......... Här hemma blir det ännu en vår utan valpar men nästa år planerar jag att Tyra skall få bli mamma.

Jag vill nu önska er alla ett Gott Nytt År och hoppas att ni även fortsättningsvis får mycket kul med era hundar i spårskogen, på sökbanan och appellplanen, med rapportträning och Ipo/Bsl-träning, tjänstehundsträning och specialsöksträning, på promenader och cykelturer och inte minst känna glädje över  att ha en härlig och trofast kompis.

p1010885

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndagen den 31 oktober mentaltestades T-kullen på Schäferhundklubbens testbana i Romelanda. Domare var Reino Oscarsson och Ove Andersson. Samtliga hundar godkändes med god marginal. Tarek: 398 p, Theo 460p, Twist 489 p, Täppas; 526 p, Tuva 521 p, Tyra 541 p.

 

 p1020471  p1020473
 p1020477  p1020484
 p1020486  p1020501
 p1020510  p1020513
 p1020514  p1020515
 p1020520  p1020508
   
   
   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Träningshelgen 16-17 oktober bjöd på ett helt underbart höstväder med sol från en klarblå himmel efter några frostiga morgontimmar.  På lördagen tränade vi spår och uppletande på Hunneberg och söndagen ägnades åt lydnadsmomenten.  Tack alla ni som deltog och bidrog till den lyckade helgen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

p1020399

 p1020400                                          
 p1020404  Efter spåren grillade vi goda "lundaknagar"                                          
 p1020418  Unni på väg ut i uppletningsrutan                                          
 p1020413

 Simon har varit duktig.

Matte Elisabeth är nöjd.

                                         
 p1020427

 Lilla Uva med husse Midas

visade goda anlag.

                                         
 p1020429  Hej syrran säger Uncas                                          
 p1020434  Uva spårar fint.                                          
 p1020436

 .

 Ojja med matte Eivor

                                         

 

p1020439p1020440

p1020444 Kenneth med Uncas

 p1020446

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf och Unick

 

 

 

 p1020447  Kurt och Twist
 p1020449  Erik Och Täppaas
 p1020450  Gert instruerar Midas och Uva
 p1020457  Fikapaus
 p1020460  Undra
 p1020467  Koncentrerad Twist på uppletande
 p1020444  Kenneth och Uncas
   
   
   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

     Bilder från U-kullens MH 25/9 2010   

 unick1unick2      
 ulrik2  ulrik3    
 uncas2  undra3    
 undra4  unni3    
 unni2  p1020339    
 uwa3  uwa6    
       
       
       
       
       

    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                        p1010767

 

 

100211

 

 

Hej alla vänerboare !!!

Idag visar termometern på  -15 och därtill  snålblåst från nordost. Snön ligger djup(60-70 cm) och över alltihopa lyser moder soool.....

Vackert som på ett julkort.....  jo, MEN  vem, jag frågar vem,  har någon som helst nytta eller glädje av detta. Förutom våra hundar förstås, som tycks stortrivas. Och miljöforskarna som påstår att vi går mot varmare tider ! Fa´n tro´t.

Förra året växte det snödroppar i min trädgård den 7:e februar! I år får man väl vara glad om de tittar fram i april.

Men tro inte att vi västgötar låter oss nedslås av snöstormar, snöskottning, nordanvindar och ishavskyla.

Nej då, här tränas det sök med U-nghundarna samt Sazza, Simon och Tyra varje söndag. Vi brukar träffas på Backamo som ligger bra till avståndsmässigt. 

Ett annat gäng som inte heller låter sig hindras av vädrets makter är Erik ,Gutte och Janne som träffas varje torsdag även de på Backamo.

Råhagens Bk i Uddevalla plogar sin appellplan så den utnyttjar vi ibland till lydnadsträning.

Och här skall jag göra en elegant? övergång till  Björns och Annas inlägg i gästboken angående "pip" vi lydnadsträning.

Om vi ser tillbaka så är pip ett ganska så ny företeelöse, åtminstone med mitt perspektiv.

Jag anser själv att bedömningen av lydnadsmoment är en del av problemet. När de små kvicka BC-hundarna dök upp på våra bruksprov så blev plötsligt deras beteende mall för hur momenten skulle utföras. Dvs med högsta möjliga fart.  Märk väl att i samtliga regelböcker genom tiderna har man krävt "livligt tempo" för högt betyg.Att momenten skall utföras villigt och glatt är således inget nytt. Men många domare började nu kräva mycket livligt tempo för en hög premiering av momentet.

En del uppfödare började nu jobba på att få fram vad jag kallar BC-schäfrar. Hundar där mycket temperament  och vekhet blev viktiga egenskaper och korningsresultatet skulle hellre ligga under än över 150p. Denna typ av hund är naturligtvis inte heller nervfast och har en lögre retningströskkel för stressutlösta beteenden. Själv tycker jag att vill man ha en hund med bordercolliens egenskaper så skaffa en bordercollie.  För mig är en schäfer som har de egenskaper vi premierar och i lagom mängd är den bästa allroundhund man kan ha. Begränsningarna ligger hos oss som förare.

Under årens lopp har ju även träningsmetoderna ändrats så tillvida att man nu använder sig av mer positiv förstärkning än man gjort tidigare. Här vill jag dock som parentes nämna att när jag som 12-åring började träna hund  fick jag lära mig att använda godis som förstärkning.

Däremot kommer jag inte ihåg att vi använde oss av bollar och leksaker som belöning. Men jag minns inte heller att någon hade problem med pipljud.

När vi idag börjar inlärning med en valp eller unghund så använder vi oss av olika belöningar som godis,boll,kampleksak rösten, kroppsspråk m.m.

Allt har till syfte att skapa en förväntan hos hunden.  Och det är nu som vi måste börja tänka oss för.

Kom ihåg att alltför mycken stimulering av hunden, för många och starka retningar eller för mycket förväntan och upphetsning kan leda till stress.

                            Förväntan > upphetsning > frustrastion > stress.

 

Förväntan och upphetsning är goda bundsförvanter vid en prestation. De ger den extra kraft som behövs och är fortfarande möjliga att kontrollera. Frustration och stress är det inte.

Det är också olika hur lätt hundarna har att ta till pipljud. En del kan man "dra upp" ganska rejält utan att ett ljud kommer över deras läppar medan andra har en lägre retningströskel. Vi har även hundens medfödda motivationer att ta hänsyn till. 

Det gäller således att balansera hundens förväntan och upphetsning för att slippa ljud.

Rent konkret så låter man inte hunden utföra ett moment om den inte sitter tyst och avslappnad. Om hunden t.ex börjar gnälla när man lägger ner den för "kryp" så låter man den ligga en stund och sedan så sätter man upp den och avbryter momentet. Gnäller den framför hoppet så övar man på att gå fram och sätta den och sedan avbryta. 

Tyra har haft svårt att sitta still när jag lämnar henne för inkallning. Jag har tränat bort det genom att i stället för att kalla in gå tillbaka till henne.  Och inte bara en gång......

Däremot tror jag inte att ett uteblivet beröm när hunden utfört ett momennt bra efter att ha gnällt. Hunden kan inte sätta samman det uteblivna berömmet med något den gjorde för kanske 10-15 sekunder sedan. Man har ca 2 sekunder på sig att berömma eller korrigera för att den skall kunna förstå varför. 

Lycka till ! Tävlingssäsongen närmar sig om än inte med stormsteg.

 

 

  p1010749

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyårsafton 2009

 

Nu återstår endast några få timmar tills vi för alltid lämnar år 2009. Så fort tiden går. Jag minns så väl milleniumskiftet då man ansåg det risk för att all världens datorer skull kapsejsa. Själv var jag tillsammans med andr<a apotekschefer i området beordrad att vara standby om utifall att......

På nyårsdagen fick vi inställa oss på respektive apotek för att konstatera att allt  var som det skulle.

Och det var det ju !

Sedan dess har det redan gått tio år och ju äldre man blir desto mer vemod känner man inför varje årsskifte. Ett år äldre - igen. Annars uppskattar jag pensionärslivet och glädjer mig även att kunna hoppa in och jobba då och då.

Julen har inte varit så kul. Här fick vi 50 cm snö på två dagar varav hälften som blötsnö. Skotta, skotta skotta. Den tunga snön tyngde även ner träden och över min uppfart rasade stor tunga grenar från en fura. Att jordlyfta dem var omöjligt så det var bara att ta fram sågen.

Dalsland är ju det lanskap som varit hårdast drabbat av elavbrott. Jag tror att många fortfarande är utan ström. För min del klarde jag mig med endast en dags elavbrott. Idag har vi nästan 20 g kallt och snön ligger fortfarande tung på träden.

För min del har jag nu muskelvärk i hela kroppen samt ett lättare ryggskott. Med detta vädret ser jag ingen, jag säger ingen, förmildrande omständighet.  Det skulle i så fall vara att Tyra fullkomligt älskar att leka i snön.

 

Under flera dagar har jag funderat på den här årskrönikan och på vad som hänt under året. Precis som tidigare år har även detta bjudit på händelser kopplade till både sorg och glädje.

Den 18 januari parades Onya med Kustmarken´s Ådi.  Sedan började en spännande tid då man letar efter de första teckenen på dräktighet. När Onya gått fyra veckor av sin dräktighet var jag tämligen säkert och kunde meddela de förväntansfulla blivande valpköparna.

I sjunde veckan tappade Onya aptiten och kräktes en del. Jag avvaktade några dagar och tog henne sedan till Blå Stjärnans Djursjukhus där jag fick lämna henne. Hon behövde vätskas upp och jag räknade med att få hem henne dagen därpå.

Men jag skulle aldrig få se henne igen. Hon dog av njursvikt samt övrig organpåverkan,  Jag orkade aldrig ta reda på exakt vad som hänt. Jag var helt oförberedd  och min förtvivlan var gränslös.

Samtidigt var det till stor tröst att känna all den värme och deltagande från alla som via gästboken visade sin omtanke.

Det första jag fick ta itu med var  att meddela de blivande valpköparna, Återigen många tårar.

Nu förslog någon att jag skulle låna in en tik och den tanken slog rot. Jag visste att Gert kunde tänka sig en kull på Sazza.

Gert och Monika sa ja.

Sazza var vid den tidpunkten uppflyttad till Lkl och jag ville gärna ha henne lite mer meriterad. Gert satte igång att finslipa och den 22/3 blev de uppfl. till Hkl spår. I april började Sazza löpa och den 8 maj parades hon med Ådi.

Den 23 maj blev hon uppflyttad till ekl spår och den 24 maj korades hon med fina poäng.

Bra jobbat Gert och Sazza.

Den 13 juni var det dags för T-kullens Mh. Som vanligt en jämn kull med små avvikelser. 

Årets kennelläger (5-10 Juli) var ännu engång förlagt till Tånga Hed.

Veckan innan drabbades jag av ett förmodat? virus ( ev,borrelia). Jag fick hög feber och syn,balans och hörsel drabbades. Sazza´s valpning var beräknad till 6-8 juli. Sazza hade redan flyttat in hos mig för att bo in sig

och nu anslöt även Monika och Emelie som jourhavande barnmorskor och som sällskap åt Sazza under lägerveckan.  Själv skulle jag naturligtvis vara behjälplig vid valpningen. Mina besvär som jag trodde skulle klinga av snarare tilltog och jag var glad att Gert tog hand om Tyra.

Redan på måndagen fick jag indikationer på att valpningen var nära förestående  och åkte därför hem.

På måndagkväkllen blev jag själv sämre men tillsammans klarade vi av valpningen som gick galant.

På tisdagen låg jag och vilade halva dagen men på kvällen reste jag tillbaka till Tånga.

Det var sista gången jag körde bil på nästan fyra veckor. Med på lägret var Joachim och då han inte hade någon hund att träna agerade han privatchaufför åt mig. Tack för det.

För min del följde sedan besök på Vct samt ett minnesvärt besök på Akuten i Borås. Tack Lilian för att du ställde upp som chaufför och sällskap.,

För mig blev således detta kennelläger något annat än jag tänkt mig men jag är så glad över att lägret trots allt flöt på med både bra träning och trevlig samvaro.

Tack alla underbara människor som gjorde detta möjligt.

Lägret avslutades som vanligt med en festkväll,  Den tråkiga hemvärnssalen förvandlades tack vare många raska fötter och flinka händer till en riktig festsal.

Stämningen var hög hela kvällen med mycket sång och många roliga lekar.

 Det märktes att lektanterna Inger och Maj-Britt var med oss igen. En av mina roligaste uppgifter under lägret är utdelandet av Hederspriser. I år blev det 10 st.  Grattis ! Nästa år siktar vi på ännu fler.

De första veckorna med Sazza och valparna präglades som vanligt av lugn och ro. För min del vidtog nu en "remissrunda" inom sjukvården.

Den 18 juli var Tyra och Tuva anmälda till appellklass i Ed. Ända sedan Sazza flyttat in hos mig bodde Tyra hos fam. Lundin och eftersom jag ännu inte var tillräckligt återställd för att kunna tävla åtog sig Gert updraget. Både Tuva och Tyra blev uppflyttade med Tuva som vinnare 1/2 poäng före Tyra.

Nu började Sazza kräva lite längre promenader och snart var det dags att släppa ut valparna i trädgården. Det är en härlig tid. Man kan sitta hur länge som helst och bara njuta av de små liven och följa deras utveckling som går i rasande fart.

Den 16 augusti var det S-kullens tur att mentaltestas.  Återigen en jämn kull som samtliga besatt de egenskaper man önskar.

Varje höst brukar jag samla årets valpar och så även i år.  De träffarna har dock vuxit ut att närmast bli ett mini-kennelläger, då många ffa de som bor inom hyfsat avstånd härifrån gärna vill vara med. Finns önskemål från fler att deltaga så kan jag undersöka möjligheter till övernattning nästa år. Helgen bjöd på gråmulet väder men både valparna och de vuxna hundarna gick spår och gjorde uppletande. För dem som var med på söndagen tränades det lydnad vid vår klubb. Några bilder från denna träningshelg ligger längre ner på denna sida.

Då så många som fem av U-valparna bor inom 4-5 mils radie så har jag haft möjlighet att träffa dem flera gånger under hösten.

Så här långt tycks de utvecklas väl så det är med stor spänning jag ser fram emot vad som kommer att bli av dem.

Ja, det är en stor lycka att få följa en valpkull ut i livet  och just då tänker man inte på hur kort ett hundliv är. Men en dag skall glädjen över den lilla valpen förbytas i sorg över att behöva mista en kär familjemedlem och träningskompis. Nu finna inte längre Maxi, Myra, Lord och Katja med oss längre. Alla var de hundar med stor personlighet som lämnat ett stort tomrum efter sig.  Men även många fina minnen att glädjas över.

 

Grattis till alla er som uppnått följande resultat under året

Occra :  4 cert

Onni: gk Hkl spår

Qastor: uppfl.till Ekl spår

Qurt: Uppfl. till Hkl rapport, cp Ekl spår,. gk championat Lp III

Quta: gk Försvarsmaktshund

Radja: uppfl till motsv Hkl sök

Rhea (Vilda) gk Hkl spår

Rinya:Uppfl. till Ekl spår, gk Ekl spår, gk championat Lp II

Roxy: gk BH-prov

Roya: 1:a p Lkl I

Sazza: Uppfl.till Ekl spår

Simon: uppfl.till Hkl spår

Sune: uppfl.tillHkl spår gk Hkl spår

Saga: gk Försvarsmaktshund

Twist 1:a p lkl I

Tuva uppfl. till Lkl

Tyra: uppfl.till Hkl spår

 

 

ott Nytt År !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Valpträff/ träningshelg 24-25 oktober

 p1010587p1010581
 p1010585kurt o twist  
 p1010600p1010598  
 p1010594p1010579  
 p1010592p1010602  
 p1010578p1010574  
 p1010555p1010571  
 p1010573p1010569  
 p1010570p1010577  
 p1010568p1010566  
 p1010565p1010580  
 p1010560p1010561  
 p1010557p1010560  
 p1010545p1010604  
 p1010547p1010546  
 p1010590p1010605  
 p1010608p1010603  
   
   
   
   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

090604

 

 

Sazza har funnit sig väl tillrätta här hemma hos mig. Hon ser ut som en liten tunna men rör sig förhållandevis lätt ändå. Hon har nu gått 57 dygn och kan i princip valpa vilken dag som helst. Hennes temp har börjat sjunka vilket är ett säkert tecken på att valpningen närmar sig.

Tikens dräktighetstid brukar anges till 63 dygn +- 5 dygn, vilket innebär ett ganska stort spelrum (58-68 dygn)

Att detta är möjligt beror på att ägglossningen sker under flera dagar och att äggen efter en mognadsprocess på 2-4 dygn är befruktningsdugliga under ytterligare ett par dygn. Spermierna är livskraftiga under flera dygn. Man har funnit levande spermier i livmodern så långt som 11 !!! dygn efter en parning. Nu har emellertid studier visat att om man istället räknar dräktighetstiden från ägglossningstidpunkten så sker valpningen inom 62-64 dygn. Variationen är således betydligt mindre. En kortare dräktighetstid är således relaterad till att parningen skett sent i löpningen medan en längre dräktighetstid följer på en tidig parning. Möjligtvis kan det dessutom förekomma vissa rasskillnader vilket t.ex kan ses hos katt.

Onya´s sista kull föddes 2007 efter 62 dygns dräktighet. medan hennes kull år 2007 föddes på 63:e dygnet. Tidpunkten för ägglossningen kan variera något från gång till gång och dessutom kan man ha missat den första löpningsdagen. Med tanke på den beskrivna livscykeln för både ägg och spermie så är det bättre att para någon dag för tidigt än för sent.

Sedan ett par dagar tillbaka tar jag tempen på Sazza två gånger om dagen och nu i helgen kommer vi att tempa henna oftare. . Med hjälp av hennes temperaturkurva kommer jag att med stor säkerhet att kunna veta vilket dygn hon valpar. Hur hänger nu detta ihop?

Tikens kroppstemperatur börjar sjunka redan ca 1 vecka före förväntad valpning och dygnet innan det aktiva förlossningsarbetet kommer igång sker en markant temperatursänkning. Detta är ett resultat av olika hormoners kamp. Hennes gulkroppar har tills nu producerat ett för dräktigheten nödvändigt hormon- progesteron. Under inverkan av progesteron aktiveras körtlar i livmoderväggen vilka producerar ämnen som gör miljön fördelaktig för det befruktade ägget och den fortsatta fosterutvecklingen. Progesteron har dessutom den effekten att livmoderns muskulatur inte kan dra ihop sig och pressa ut de växande fostren i förtid.

Valpningens igångsättning styrs av valparnas binjurar som sänder signaler till tiken att nu är det dags. Men så länge hennes gulkroppar producerar progesteron kan inte livmoderns muskulatur dra ihop sig för att pressa ut valparna. Därför måste nu gulkropparna slås ut och detta sker med hjälp av ett annat hormon-prostaglandin. Eftersom progesteron är temperaturreglerande så kommer tikens temperatur att sjunka i samband med att progesteronnivån sjunker. Dessa hormonförändringar kan ta flera dagar men när den till slut är nere på ca 36,9-37 eller lägre då kan man beräkna att valpningen kommer igång inom ett dygn. Nu måste tikens kropp förberedas för själva valpningen och det sker med hjälp av ännu ett hormon-relaxin. Under inverkan av det hormonet mjukas förlossningsvägarna upp och vidgas. Livmodermunnen som under hela dräktigheten fungerat som en propp måste nu vidga sin passage. Även vaginalväggarna och vaginas yttersta del- vulva- mjukas nu upp för att möjliggöra förlossningen. I och med att prostaglandinet kämpar ner progesteronproduktionenm kommer nu också livmoderns muskulatur att börja arbeta igen. Tiken får förvärkar och snart inleds det s.k öppningsfasen.

 

 

 

 

 

 

 

 

090628

 

Sazza mår bra och nu ser man tydligt att tillväxten på valparna satt ordentlig fart. De här två sista veckorna kommer hon säkert att vilja ta det lite lugnare. Vi kommer att gå några kortare promenader och f.ö tillbringa mycket tid i trädgården under en parasoll. I den rådande värmeböljan gör man inte så många knop. Förutom Tyra förstås som inte tycks bekommas av väder och vind utan är fylld av energi och leklust.  Igår promenerade vi ner till Vänern där hon fick ta sig ett dopp. Vilken lycka ! Precis som mina tidigare hundar älskar hon att bada och simma.

Själv stannade jag på land då jag vet att badteperaturen i Vänern inte är att leka med förrän tidigast i slutet av juli.

Nu är det endast en vecka kvar till kennelårets höjdpunkt-kennellägret. Oj, vad det skall bli kul att träffa er alla igen! Jag ser fram emot några härliga dagar med bra träning och trevlig samvaro.

 

090514 

 

 

Det har nu gått fem veckor sedan Sazza parades och nu börjar man se tecken på att hon är dräktig.

Fosterblåsorna är vid den här tidpunkten fortfarande små och ger ännu inte upphov till något större bukomfång. Vill man få dräktigheten konstaterad så finns det flera olika metoder. Vid 3-4 veckors dräktighet kan man, efter lite träning, känna fosterblåsorna i livmodern via bukväggen. de känns då som hasselnötsstora knölar på rad. Fosterblåsan är då endast ca 15 mm i diameter. Vid 20-23 dygns dräktighet kan man med hjälp av ultraljud se om tiken är dräktig. Vid så tidig diagnostik måste man dock räkna med att en del av fosterblåsorna inte kommer att utvecklas och överleva fram till förlossningen. Siffrorna för fosterdöd varierar men man räknar med att upptill 30% av fostren kan dö.

Ett tredje sätt att konstatera dräktighet är att röntga tiken. Detta kan man göra från 42:a dräktighetsdygnet då fostrens skelett blivit tillräckligt kalkrikt för att synas på en röntgenbild. Denna röntgen är inte skadlig och ger även en bättre uppfattning om antalet foster än vad ultraljudet gör. Däremot visar inte röntgen om fostren lever vilket ultraljudet gör. Tiken går således drygt halva sin dräktighet utan att det egentligen märks några synliga tecken förutom att hon under 3:e-4:e dräktighetsveckan kan ha lite sämre aptit och vara lite lugnare. Detta tror man har samband med den stora

förändringen som sker i tikens hormonbalans. I äggstockarna utvecklas gula kroppar som producerar gulakroppshormon (progesteron) .Produktionen av detta hormon når sitt maximum 20-25 dagar efter ägglossningen ungefär samtidigt med nidationen.

 Efter ägglossningen (ovuleringen) måste ägget genomgå en mognadsprocess under ett par dygn.

Ägget befruktas sedan uppe i äggledaren där de befruktade äggen(zygoten) ligger kvar och genomgår de första delningsfaserna. Efter ca 9 dygn innehåller cellklumpen fortfarande endast 16-32 celler. Har man parat tiken flera gånger så kommer de först befruktade äggen att invänta de övriga, så att alla har samma "ålder" när de vandrar ner genom äggledaren till livmodern. Nervandringen tar 10-14 dygn. Ca 21 dygn efter befruktningen så fäster de i livmodern (nidationen) och en moderkaka utvecklas. Vid 4 veckor har fosterblåsorna vuxit till ca 25 mm. Vid 5 veckor är de ca 30-35 mm och ovala. De börjar nu flyta ihop och är nu något mjukare på grund av ökad mängd fostervätska vilket gör dem betydligt svårare att palpera. I 5:e - 6:e veckan brukar bukomfånget så sakta börja öka men detta är naturligtsvis inget helt säkert tecken. Har man alltför tidigt börjat ge tiken mer mat kan hon ju av den anledningen ha lagt på hullet......Så finns det ju något som kallas skendräktighet vilket ger symtom som om tiken är dräktig.

På omkring 50:e dygnet kan man se fosterrörelser och en knapp vecka senare palpera enskilda foster. Huvuddelen av fostertillväxten äger således rum under dräktighetens två sista veckor. I vilt tillstånd gäller det att kunna jaga så länge som möjligt innan kroppen blir för tung.

Vad gäller Sazza så mår hon bra och motioneras och utfodras precis som vanligt. När hon nu går in i sin 6:e dräktighetsvecka kommer hon att successivt få mera mat. När tiden för valpningen är inne kommer hon att ha ökat sitt foderintag med ca 30% . För att hon skall vara väl förberedd på digivningsperiodens påfrestningar bör hennes egen kroppsvikt öka med ca 5- 10%. Hennes vikt skall således vara ca 5-10% högre omedelbart efter valpningen än vid tiden för parningen.

Sazza bor fortfarande hemma i Färgelanda med sin familj. Om ca 14 dagar kommer hon att flytta in hos mig för att i god tid "bo in" sig i en ny miljö. I och för sig inte alldeles ny för hon är ju faktiskt född här och har tillbringat de åtta första veckorna av sitt liv här. Undrar just om hon har något minne från den tiden. Det vill man ju tro, men jag vet faktiskt inte. Mig och Tyra känner hon emellertid väl då vi träffas och tränar tillsammans så gott som varje vecka vid ett eller flera tillfällen.

Eftersom tidpunkten för valpningen är sällsynt dåligt planerad d.v.s den har hamnat i slutet av lägerveckan så har vi löst det lilla problemet så, att under de dagar jag är borta flyttar matte Monika in här och sköter om den blivande modern samt bistår mig som jourhavande barnmorska med uppgifter om temp m.m. Från Tånga är det endast 1 timmas resväg med bil så jag räknar med att kunna vara på plats i god tid till valpningen.

                                                   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

090309

 

 

I mitten av förra veckan insjuknade Onya med symtom som påminde om den magkatarr hon behandlades för under hösten d.v.s kräkningar och matvägran. Denna gång  försämrades dock henne allmäntillstånd snabbt och hon togs in på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg där hon fick intensivvårdsbehandling. Den primära dagnosen var njursvikt som i sin tur gav andra metaboliska effekter.

Trots behandling försämrades hennes prognos och i samråd med veterinärerna beslutade jag att låta henne  idag få somna in.

Sorgen och saknaden känns tung att bära och tårarna är många, men när det gått en tid vet jag att alla fina minnen från de år vi fick uppleva tillsammans kommer att överskugga den sorg jag känner idag.

Onya kommer också att leva vidare genom sina söner och döttrar som jag hoppas kommer att vara sina ägare till lika stor glädje som Onya varit för mig. 

Hos mig finns Onyas dotter Tyra som har ärvt många av sin mors goda egenskaper och jag hoppas att hon en dag kan föra det arvet vidare.

 

 

 

 

 

 

 

 

081228

 

Av året 2008 återstår nu endast tre dagar. Efter en lång mild och träningsvänlig höst ,som så småninhom övergick i en likadeles mild första vintermånad, har vi nu fått lite vinterkyla. I morse visade termometern på minus 9. I och för sig inte så märkvärdigt men eftersom det i princip är första gången sedan jag vet inte när, som vi haft fler än ett par minusgrader, så upplevde jag rastningsrundan tidigt i morse som en vandring i arktisk kyla. Men sedan kom solen, rimfrosten gnistrade och det blev en alldeles underbart härlig dag. Så önskar jag att även resten av vintern skall bli. Och snön får gärna hålla sig borta vad mig anbelangar.  För mig gör den sig bäst på julkort. Västkustvintern bjuder ju till största delen på s.k ortopedföre d.v.s omväxlande lite snö som blir till blask innan det fryser på igen och sedan lite snö igen som blir till blask som........

Ja, så står vi då inför ännu ett årsskifte, som man nu upplevt så många av att hälften kunde varit nog. Men eftersom ingen kan göra något åt att åren rullar på i ett allt hastigare tempo så är det väl bara att gilla läget. Fortfarande är jag  pensionär på deltid och trivs utmärkt med det. Min fritid är väl tilltagen samtidigt som det känns stimulerande att kunna fylla tillfälliga vakanser på olika apotek.

Hundåret 2008 inleddes  med att Onya parades med Kurry den 12 och 14 januari. Som vanligt lätt som en plätt. Har man varit med om parningar där antingen tiken är svårflörtad eller vad som faktiskt är värre- hanen trög och ointresserad, så vet man att uppskatta när hundarna gillar läget och skrider till verket utan krusiduller.

De första veckorna efter parningen så levde Onya sitt liv precis som vanligt och själv började jag redan efter ett par veckor spana efter de första tecknen på dräktighet. Att tikar går tomma någon gång är ju inte direkt ovanligt,men ack så trist, och inte minst för de blivande valpköparna som ser fram emot valparna lika mycket som jag.    

När Onya hade gått ca 5 veckor av sin dräktighet var jag ganska så säker och började nu öka på hennes fodergiva vilket hon inte brukar ha något emot. F.ö levde och motionerades hon precis som vanligt. När det är två veckor kvar tar jag fram valplådan och bäddar den med en tjock skumgummimadrass och nytvättade överdrag. Detta får dock tas bort under valpningen och ersättas av tidningar då hon annars bäddar sönder allting. Nu installerar hon sig emellertid i valplådan som om hon vet vad som komma skall.

På 56:e dygnet började jag tempa henne och på 60.e dygnet låg hennes temp stadigt under 37 grader vilket indikerade valpning inom ett dygn. Kl 2.30 på 61:a dygnet den 13 mars föddes den första valpen. Redan kl. 6.20 hade alla sex valparna fötts. 4 hanar och 2 tikar.

När valpningen är lyckligt och väl överstånden, tiken rastad och valplådan renbäddad och de små torra och mjuka valparna diar sin mamma med god aptit ja, då kan man äntligen koppla av och bara sitta och njuta av de små liven och vara tacksam över att allt ännu engång avlöpt utan komplikationer.

De tre följande 3 veckorna präglas av lugn och ro. Onya tillbringar största delen av dygnet med sina valpar som växer så det knakar. Under den här tiden öppnar de sina ögon, upptäcker att det finns annat käk än mammas mjölk som smakar bra. Köttfärs t.ex och även valpfoder. De kan vifta på svansen och tultar omkring med god balans. Nu har vi några härliga veckor framför oss då utvecklingen går i rasande fart. Tillåter vädret är de ute nästan hela dagarna och så gott som varje dag får vi besök av blivande valpköpare, kompisar och andra intresserade. Det konsumeras mycket kaffebröd under de här veckorna kan jag tala om och några extra kilon lägger sig säkert runt midjan. Visst är det några jobbiga veckor och något annat än att syssla med valparna hinner man knappast med och jag vill ju njuta så mycket det går av de här härliga veckorna för innan man vet ordet av är de åtta veckor gamla och det är dags  för dem att    flytta hemifrån. I år hade jag det stora nöjet att få lämna över varsin bonusvalp , Täppas och Tuva ,(för uppnått brukschampionat) till Erik och Gutte. Theo och Tarek hamnade hos Unni och Kari i Norge, Twist hos Kurt i Göteborg och Tyra fick stanna kvar hos mig.

Vår och höst är det både spännande och roligt att få ta del av tävlingsresultat som kommer via mail,telefon eller sms. Jag tycker att ni är jätte duktiga. Flera av er tävlar inte bara i spår utan prövar även på sök, rapport och lydnadsklass. Stort grattis till er alla !

Under året har följande hundar blivit uppflyttade till Lkl:

Roya - Bodil

Sazza- Gert

Simon- Elisabeth

Sune- Daniel

            

Uppflyttade till Hkl:                   

Rinya- Anna

Riva- Velle                                         

Vilda- Björn

 

Gk Hkl:

Qastor- Kalle

Riva Velle

 

Uppflyttade till Ekl:

Qurt- Rosa  Även Klubbmästare bruks.

 

 

Elitklass:

Maxi- Erik certp.

Ojja- Eivor cert

Occra- Lena  cert

Myra-Gutte  cert

 

Myra har nu avslutat sin fantastiska tävlingskarriär. Eller vad sägs om 43 starter i ekl varav 1 bruten och 27 cert.

 

Den 22-27 juli var det åter dags för, som jag ser det, årets höjdpunkt, kennellägret. För andra året i rad hade jag valt Tånga  som lägerplats. Där har vi bra boende vare sig man väljer camping eller vandrarhem. Det är nära till Vårgårda värdshus som serverar god lunch och i år hade vi fått tillgång till Schäferhundklubbens appellplaner och spårmarker. Som vanligt började dagens övningar vid åttatiden på morgonen med gemensam platsliggning och höll på till sent på eftermiddagen. Och varje dag gassade solen från en klarblå himmel och termometern kröp upp emot 30-graders strecket. Puh, så varmt det var! Svetten lackade men aldrig hörde jag någon som klagade. Och hundarna arbetade på med spår, sök och lydnad till synes oberörda av värmen. Även de små valparna som nu blivit 4 månader gamla verkade outtröttliga och jobbade energiskt på med sina övningar. Som jag sagt tidigare så går det inte att anordna ett läger om man inte hjälps åt, så än engång stort tack till alla ni som bidrog till att vi fick några härliga och lärorika dagar tillsammans.

På dagarna svettades vi som sagt men kvällarna var helt underbara. Vi satt länge runt grillen och jag tror att våra glada skratt hördes vida omkring. En kväll underhölls vi med  tipspromenad och lekar vilket uppskattade av alla. Tack Lilian och Eivor.

Årets läger hade samlat 34 deltagare med 27 hundar från 9 !!! olika kullar. Det saknades endast representanter från J- och N-kullen.

Som vanligt avslutades lägret med en festkväll då bl.a 11 hederspriser delades ut till ekipage som antingen blivit uppflyttade, erövrat cert eller championat. Resultaten skall vara uppnådda under kennelåret d.v.s den tid som förflutit från förra årets kennelläger.

Jag hoppas nu att ni alla, precis  som jag, ser fram emot nästa års läger som även det kommer att förläggas till Tånga.

Den 14 september var det dags för mentaltest av R-kullen.  Platsen var som vanligt Schäferhundklubbens korningsbana i Romelanda och domare Reino Oscarsson och Ove Andersson. Hela kullen bestående av 6 tikar var på plats. Tack alla för att ni ställer upp trots att flera av er har långa resor. Kul är det också att det alltid är en stor skara supportrar som följer med i banan varje både mentaltest och korning. Särskilt spännande blev det i år eftersom det var första kullen efter Kurry och Onya. Att ha möjlighet att se en hel kull bedömas vid samma tillfälle måste vara varje uppfödares önskan. För det är ju nu som resultatet av en mödosam planering skall presenteras. För mig är det tillsammans med MH en av årets höjdpunkter.

Och inte heller R-tjejerna gjorde någon besviken. De var alla öppna och samarbetsvilliga med bra jakt- och social kamplust, orädda och skottfasta. Poängen finns redovisade under fliken: MH/Korning.

Den 4 oktober var det så dags för S-kullens MH. Även den genomfördes i Romelanda. Domare denna gång var Ankan Edoff. Även dessa hundar visade prov på de egenskaper som jag värdesätter hos en bra schäfer och det gavs också mycket beröm från domarens sida. En sådan dag är man stolt och lite mallig. Känslor som jag tror även delades av hussar och mattar till Simon, Sixten, Sune och Sazza. Saga har genomfört sitt Mh på sin hemmaplan.

Sedan våren 1983 då Puckie föddes,har det funnits två hundar här hemma. Och alltid mor och dotter. Mina tikar har alla uppnått hög ålder m.u.a Ida som jag var tvungen att avliva endast nio år gammal p.g.a en recidiverande juvertumör.  Fram till i våras levde jag således med bara en hund. Och upptäckte snart hur lättvindigt, enkelt och bra det var på alla sätt! Själv blir man ju både latare och mer bekväm med åren och bara tanken på en ny valp, (som jag sedan länge planerat för) fyllde mig inte direkt med någon förväntansfull glädje. Även om jag under årens lopp förträngt en hel del valpminnen så är många oförglömliga. Nej, någon större entusiasm kan jag inte säga att jag kände. Men snart blev valparna åtta veckor och en efter en lämnade de oss för att flytta hem till sina nya hussar och mattar. Och kvar blev lilla Tyra. Lugnet som alltid lägrar sig när en valpkull flyttat hemifrån uteblev. Och långsamt började vi vänja oss, Onya och jag, vid att det nu var slut på friden för som det verkade oöverskådlig tid framöver. För Tyra visade sig vara en aktiv och påhittig ung dam som inte behövde mycket för att roa sig. För henne räckte det med att få bära runt en sko, en sockerskål, en blomkruka, gärna innehållande en trevlig växt, en kudde, ett garnnystan med vidhängande stickning ja, vadhelst som dök upp i hennes väg.

Nu är hon snart 10 månader gammal och fortfarande busig men också charmig och lätt att motivera för de uppgifter man ger henne. Hon spårar bra och vi tränar även lite rapport samt förstås appellydnad. Med tävlingsrävar som Gutte och Erik i hasorna så gäller det att försöka hänga med vilket inte kommer att bli lätt.

Än engång har jag fått belägg för mitt påstående att ordet lagom är helt överflödigt i vår vokabulär.  För när har man användning för det ordet ?   Aldrig, skulle jag vilja påstå. Eftersom Onya är för stor och Kurry är liten så hade jag tänkt mig att Tyra skulle bli, just det ja, lagom stor....

Hade jag själv inte mätt mer än ca 150-160 cm så hade hon varit lagom men nu får jag nästan ryggskott varje gång jag böjer mig ner för att klappa henne. Tyra, knappt 56 cm, liten men naggande god....

 

Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År.

 

 

 

 

 

 

 

080710

 

Hej alla glada vänerboare!

Hoppas att allt är väl med er och era hundar och att ni börjat ladda inför kennellägret som nu närmar sig med stormsteg.

Jag ser verkligen fram emot att få träffa er alla.

Till lägret är 34 personer anmälda och ca 27 hundar.  Det kommer att finnas hundar från 10 !! olika kullar representerade vilket jag tycker är rent enastående med tanke på den lilla avel som kenneln bedriver.

Även i år har jag hyrt Hemvärnsgården om utifall det blir någon regnig kväll då vi vill sitta inne. Vi kommer även att utnyttja lokalen på lördag kväll, då vi som vanligt dukar långbord och har lite extra festligt.

Däremot kommer vi i år att äta lunch på Wärdshuset. Det är ju endast någon km att köra in till Vårgårda och vi slipper dukning, disk m.m. Det är naturligtvis fritt fram att äta luch i sin husvagn eller att utnyttja pentryt i vandrarhemmet för de som så önskar.

F.ö blir det " the same procedures as every year".

Inga sovmorgnar!  Samling för platsliggning med skott kl 8.00 och därefter färd ut till spår- och sökmarkerna.

Lunch ca kl 13.00.  Efter lunch stannar vi kvar på Tånga för lydnadsträning, uppletande m.m.

Vi har som vanligt flera duktiga tävlingsförare med på lägret så nu finns möjlighet att få kvalificerad hjälp och/eller goda råd och tips om sin fortsatta träning.

Jag vill även understryka att inga träningspass är obligatoriska. Man är med på det man vill. Det finns t.ex fina promenadstråk runt Tånga som man kanske vill koppla av med någon dag. Om vädret tillåter samlas vi runt grillarna på kvällen. ( Ni som har möjlighet, ta gärna med en grill)

Vid det laget brukar man vara ganska så trött, men Lilian och Eivor har lovat att orda med ytterligare lite kul aktiviteter för att hålla oss igång.

Som ni förstår gäller det att komma till lägret utvilad och i god kondition.

Känn er alla varmt välkomna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

080519

 

 

Alla valpar är nu lyckligt och väl installerade i sina nya hem. Kvar här hemma finns nu, förutom Onya, lilla Tyra. Varje gång man levererar en valpkull så blir man lika förvånad över hur lätt separationen, för både valparna och deras mor, går.

Vid 8 veckors ålder är det rätt tid för dem att ta nästa steg ut i livet. De är nu mogna att klara sig utan mor och syskon och med sig i bagaget har de en vänlig och tillitsfull inställning till omvärlden. Jag har fullt förtroende för deras nya hussar och mattar och jag är övertygad om att Tarek, Theo, Twist,Täppas och Tuva kommer att få leva ett aktivt hundliv. Min förhoppning är ockå att de på sitt sätt kommer att berika tillvaron för sina familjer.

Min uppgift har varit att ge dem en bra start i livet men det är nu som jobbet börjar! Lycka till!

 Denna första vecka har jag ägnat mycket tid åt att försöka återställa delar av trädgården (samt valprummet) i sitt ursprungliga skick.

 Lättare sagt än gjort när det ser det ut som om en tromb dragit igenom trädgården. Löjnantshjärtana är som vanligt jämnade med marken liksom min varmt omhuldade pion. Spirean ser ut som om den blivit angripen med en häcksax för att inte tala om alla nygrävda gropar som utgör en potentiell fara för den som råkar kliva fel. Humlen tar sig säkert även om det kommer att dröja. Nåväl efter två besök hos handelsträdgården så är de flesta spåren om inte direkt utplånade så i.a.f hjälpligt dolda.

I allt arbete både inom- och utomhus så har jag en liten medhjäpare som med stor entusiasm och beslutsamhet deltager i de flesta sysslor. Jag kan säga att " hushållsnära tjänster" fått en ny betydelse för mig.

För Tyra har nu livets allvar börjat.  Hon har  lärt sig sitt namn och kommer glatt skuttande när jag ropar på henne. Allt för att få en godis förstås. Passar man henne är hon så gott som rumsren. Hon gillar att åka bil och har funnit sig väl tillrätta i sin bur. Hon har börjat lära sig vad ett NEJ betyder.( används mest när hon biter i händer och fötter)

Hon har gått sina två första små spår och visat att hon kan använda sin lilla näsa.

I dag skall vi åka till Lilla Edets Bk där hon skall få träffa sina syskon Tuva och Täppas.

 

 

080505

 

 

Valparna går nu på sin åttonde vecka och det närmar sig obönhörligt den stund då vi skall skiljas från varandra. Så fort tiden går. Och ändå har vägen hit varit ganska så lång. Åtminstone om man räknar från den dag då jag började planera den här kullen. Att ha ögonen öppna för lämplig täckhund det har jag ständigt och det innbär bl.a. många telefonsamtal samt sökningar i SKK:s avelsdatabas men i år bestämde jag mig ganska tidigt för att göra om förra och förrförra årets kombination. De valparna har nu fyllt ett, respektive två  år och de motsvarar på alla sätt både mina och sina ägares förväntningar. Så varför ändra på ett vinnande lag? 

Så blev då så småningom det frö, som från början endast existerat som en tanke och förhoppning hos mig som uppfödare, till små foster i sin mammas mage, små hjälplöst kravlande blinda valpar som snabbt utvecklades till kavata charmtroll och vidare till riktiga små busfrön och terrorister av värsta sort men samtidigt så förförande söta och charmiga. Min fortsatta uppgift blev nu att ge dem bästa möjliga start i livet. Att ge dem den stimulans som varje utvecklingsfas kräver. Att vid rätt tidpunkt introducera dem för ett litet urval andra hundar, gärna av andra raser än schäfer. Hittills har de, förutom sin storebror Simon,  fått träffa en långhårstax samt en annan schäferhane samt har Tuva och Täppas fått träffa sina mostrar som de framöver skall dela hem med. Att låta dem träffa människor, både små och stora, hör ju naturligtvis till det viktigaste under deras präglingsperiod. Och det går inte en dag utan att vi får besök vilket uppskattas av både valparna och deras mamma Onya.

En annan inte minst viktig uppgift för mig är att, så gott det låter sig göras, förvissa mig om att de kommer till hem där de blir väl omhändertagna. Så här långt hyser jag ingen oro och jag hoppas och tror att de här små liven kommer att berika tillvaron för sina nya familjer men också få mycket kärlek tillbaka.

I eftermiddag bär det iväg till veterinären för besiktning inklusive vaccinering mot parvo samt chipsmärkning. Vi har förberett med att klippa klor (görs varje vecka) och tvätta öronen. Tyvärr har jag ingen möjlighet att schamponera dem, något som annars är mer än behövligt efter att de under flera veckor grävt stora gropar lite överallt i trädgården, dock har de liksom tidigare kullar, haft en förkärlek till det land där mina fina löjtnantshjärtan försiktigt vågat sig upp efter att förra året blivit totalt vandaliserade av S-gänget. Behöver jag tillägga att denna gång är även rötterna borta så nästa vecka, efter inventering, blir det en tur till handelsträdgården för att förnya beståndet av diverse växter. 

  

 

 

080428

 

Från kl. 22 på kvällen och hela natten är det tyst i valprummet. De är trötta efter dagens alla upplevelser. Men de är också mycket morgonpigga. Redan före kl 6 hör jag deras allt mera högljudda protester.  Vi vill ha mat och vi vill ut ! Då är det bara att lämna den varma sängvärmen och stiga upp. Innan jag släpper ut dem tar jag Onya med mig på en kort rastningsrunda samtidigt som jag hämtar tidningen. Kaffebryggaren är påknäppt.

Sedan är det dags att släppa ut valparna. Nu är ljudet från valprummet öronbedövande.

Under ivrigt gnällande och skällande rusar de ut i trädgården så fort deras små ben bär dem. ( man springer inte ikapp dem längre) och nu är de helt tillfreds med livet.

Jag städar upp lite i valprummet och kan sedan äntligen bära ut en kopp nybryggt kaffe. Tillsammans med Onya och ett gäng glada och lekfulla valpar känns tillvaron ganska så OK. ( Åtminstone nu när det inte längre är flera minusgrader på morgonen )

Det är verkligen som ett privilegium att få följa utvecklingen av en valpkull de här första veckorna och särskilt glad är jag över att jag dessutom kan ge dem så mycket frihet att de kan vidga sina vyer och gå på upptäcksfärd utan att hindras av stängsel eller att behöva vara instängda i en hundgård.

De fortsätter nu att utveckla sina kamp- och jaktlekar. Synen blir allt bättre och de kan nu följa en boll som man rullar en bit framför dem. Bits gör de, t.o.m så att blodvite ibland uppstår. De har också kommit in i "hänga i byxbenen"- åldern. Och vare sig man har två eller fler valpar hängande runt benen så gör man i det läget inte många knop, det kan jag försäkra.

De håller nu på att avvänjas och äter valpfoder med god aptit 4 gånger om dagen och däremellan ett och annat mellanmål från mamma Onya.

Hon har nu ökat sina insatser när det gäller deras uppfostran och talar tydligt om för dem vad som inte är tillåtet. De sista dagarna har hon även börjat leka med dem och det är roligt att se hur hon anpassar sig till deras nivå och leker på deras villkor. Hennes tillrättavisningar består i regel av att hon tar dem över nosen. På de mest envetna får hon ibland ta till ett milt våld och när valpen då ger till ett ynkligt pip svarar hon med att ge den en slick som ville hon säga: du är förlåten. Jämför med när vi korrigerar våra hundar hur viktigt det är att sedan ge beröm. Det sambandet har de lärt sig med modersmjölken.

Det är nu endast ca 1 1/2 vecka kvar till dess att valparna skall lämna oss för att installeras i sina nya hem. Det känns lite vemodigt men samtidigt vet jag vad den här drygt sista veckan med ett huligangäng innebär.............. Nu gäller det att mobilisera.

 

 

 

 

080416

 

I morgon fyller valparna 5 veckor. I söndags var det dags för avmaskning nr 2.  Jag använder Banminth som är en pasta vilken slank ner utan problem med hjälp av lite köttfärs. I.s.m. avmaskningen gjordes en viktkontroll och samtliga valpar vägde mellan 3000 och 3500 g. Deras vassa små tänder börjar nu kännas ordentligt när de slänger sig över händer och hälsenor. De börjar nu också att intressera sig för de flesta föremål som kommer i deras väg.

Det här beteendet följer helt den normala utvecklingen. Det är under perioden femte till sjunde veckan som intresset för jakt- och kamplekar vaknar.

Under den senaste  veckan har valparna kunnat fått vistas ute när vädret tillåtit (vilket tyvärr inte varit alltför ofta) men för varje gång blir de alltmer nyfikna och undersöker allt större områden. Nu hoppas jag på sol och vårvärme så att de kan få vistas ute under längre stunder.

Lekarna valparna emellan blir för var dag allt vildare och mer dominansinriktade. Mamma Onya´s roll blir nu alltmer uppfostrande, vilket har betydelse för träningen i dominans och försvar.

Under den här tiden är det också viktigt att valparna får träffa främmande hundar, gärna av olika raser. Vad man då måsta tänka på är att dessa hundar skall vara " snälla" - d.v.s uppfatta valpen som just "valp".  Den här valpkullen har ännu inte fått möjlighett att träffa någon främmande hund men det kommer säkert att ges tillfälle längre fram.

I slutet av nästa vecka skall registreringshandlingar skickas in och om ytterligare en vecka är det dags för veterinärbesiktning och innan dess skall valparna vara fördelade mellen de nya ägarna.Jag hoppas och tror att dessa små valpar skall växa upp till sunda och trevliga hundar som under många år skall skänka mycket glädje till sin nya familj.

 

 

 

 

080406

 

  Valparna blev 3 veckor i torsdags och väger nu drygt 2000 g.

De står nu i starten till den viktiga socialicerings-/präglingsperioden då de skall lära sig vilken art de tillhör. Hade de varit födda i "lya" skulle de nu gå ut för första gången. Hos mig har de hittills levt i en stor valplåda med gott om plats och där även Onya kunnat sträcka ut sig ordentligt. Nu har jag öppnat den och de kan således ta sig ur den.  Redan efter någon dag lärde de sig att , så gott som enbart, göra sina behov på tidningarna på golvet. De uppfattar nu varandra och har börjat leka så smått och bita och nafsa lite i varandra. De kan även ge ifrån sig riktiga skall.

Fortfarande är synen inte helt utvecklad och har ännu inte så stor betydelse. Däremot känner de lukter. Nu är det viktigt att man börjar sysselsätta sig allt längre stunder med valparna. D.v:s de behöver daglig individuell kroppslig kontakt med i första hand sin uppfödare. Man kan också tillåta allt fler besök av främmande människor. Det gäller att under den här viktiga perioden i valpens liv skapa en positiv anknytning till människan Hunden är ju precis som vi ett flockdjur och den egenskapen skall man som uppfödare och sedan som valpköpare utnyttja under den tid som valpen präglas.

De har nu för första gången fått smaka något annat än maten från sin mamma. Älgfärs!!!  Det är en upplevelse i sig när man erbjuder den första klicken kött. Först nosar de på den och man riktigt förnimmer hur doftsignalen går till hjärnan för bearbetning. Och  blixtsnabbt svarar hjärnan: Whaoooo!!!! Instinkten att äta rått kött finns nedärvd sedan 10-tusentals generationer och de vill aldrig sluta att slicka fingrar och händer som hållit i köttet.

De har sedan fått små portioner ren färs under några dagar och efter hand fått  lära sig att äta från ett fat. ( De första gångerna matar jag dem ur handen) Sedan igår får de tillskott av ett kommersiellt valpfoder. Det innehåller allt en valp behöver och därtill i rätta proporttioner så något ytterligare tillskott av t.ex vitaminer behövs inte. De får naturligtvis även mjölk från sin mamma.

Vid c:a fem veckors ålder skall de i princip vara avvanda men jag särar ju inte på valpar och tik så de får sig en och annan slurk så länge de s.a.s bor hemma.

 Ännu har det varit för kallt att ta ut dem men så fort vädret tillåter kommer de att få vistas ute kortare eller längre stunder på dagen.

Nu börjar den roligaste tiden med valparna, men naturligtsvis även den jobbigaste. Om ett par veckor har de här förtrollande söta små ulltottarna utvecklats till veritabla huliganar. Det är svårt att tro när man ser dem nu, men så kommer det att bli.........

 

 

 

 080330

 Valparna är nu drygt två veckor gamla. De väger mellan 1600-1800 g och har således ökat ordentligt i vikt.  Tiken producerar en mycket fet och näringsrik mjölk och man förstår att hon nu själv behöver ett kraftigt fodertillskott. Onya får nu tre mål mat om dagen och hennes fodergiva kommer att ökas ytterligare under minst en vecka framöver. Sedan kommer valparna att få tillskottfoder och Onya´s mjölkproduktion minskar då successivt.

Alla levande varelser går under uppväxttiden igenom olika stadier innan den är vuxen. Detta gäller även hunden.

Amerikanarna Scott och Fuller som bland annat studerat hundvalpar under den första perioden av livet har delat upp den i tre faser.

Under den s.k nyfödda fasen ( 0-13 dagar) är valpen både blind och döv och kan heller inte själv reglera sin kroppstemperatur. Detta gör dem helt beroende av mor och syskon, dvs andra kroppar för att inte bli nerkylda. De kan heller inte uträtta sin behov på egen hand utan deras mamma stimulerar både blåsa och tarm genom slickningar.

Under nästa fas den s.k övergångsfasen (13-20) dagar utvecklas såväl sensorisk som motorisk förmåga. Valparna börjar nu kravla omkring alltmer och kan t.o.m stå om än på darriga ben. De börjar också bli alltmer medvetna om varandra. Under denna perioden öppnar de även sina ögon även om synen inte ännu är fullt utvecklad.

Jag har redan klippt klorna på dem två gånger och i morgon är det dags för den första avmaskningen. Man avmaskar mot spolmask som valpen kan smittas av redan i livmodern och/eller via modersmjölken. Tiken bär ofta på vilande stadier av parasiten som sedan aktiveras under dräktigheten. Om valpen är smittad tar det ca tre veckor att utveckla en färdig spolmask och det är anledningen till att man gör den första avmaskningen redan vid drygt två veckors ålder. Samtidigt avmaskar man tiken.

Nästa vecka inleds den s.k socialiseringsfasen och då börjar det hända roliga saker men det berättar jag om då.

Onya börjar nu lämna valplådan allt längre stunder och kan nu vara ifrån sina valpar ett par timmar. Imorgon skall hon få följa med till klubben och träffa S-gänget och Qastor samt moster Katja. Vi skall träna bl.a sök och Onya kommer inte att säga nej till några sökslag.

 

  Ni glömmer väl inte att planera in kennellägret 22-27 juli ?

 

 

0803114

 

Man känner ju alltid en anspänning inför varje valpning. Något kan  ju gå snett och man har ju hört om valpningar där både tik och valpar t.o.m mist livet. Så nog är man lite nervös innan. Och dessutom sker ju nästan alla valpningar på natten då det är extra svårt att nå en veterinär. Nåväl den här valpningen hör nog till den enklaste jag varit med om. Sex valpar inom knappt fyra timmar !  Bra jobbat, Onya. Men nu råder lugn och harmoni i valplådan. Man hör bara små belåtna läten från valparna samt kluckande ljud när de glupskt suger i sig mjölken. 

Onya tar väl hand om sina småttingar och det är knappt hon vill gå ut och rasta sig. Men jag vet att redan om ett par dagar kommer hon inte att säga nej till små kortare promenader.

Den första veckan väger jag valparna varje dag för att kolla att tillväxten är normal. De skall ju fördubbla sin vikt på 7-10 dagar. Redan i morse hade de ökat ca 10% i vikt d.v.s sammanlagt ca 300 g. Denna snabba tillväxt kräver naturligtvis att tiken ges energirik mat. Onya får nu äta tre gånger om dagen och till 75% energirikt HP-foder.

 

 

080313

Precis som förväntat har Onya´s temperatur legat under det normala hela veckan. På onsdag morgon var den 37,1 för att sedan sjunka till som lägst 36,3 vilket tydde på att valpningen skulle inträffa inom ett dygn. På kvällen visade hom tydliga tecken på förvärkar. Ätit hade hon inte gjort på hela dagen.

 

Kl 02.30  föddes första valpen , en grå hane, vikt ca 450 g

kl 03.15  valp nr två, en hane svart m bruna tecken vikt ca 450 g

kl 03.30  valp nr tre, en grå hane vikt ca 460 g

kl 0515   valp nr fyra. en hane svart med bruna tecken vikt 490 g

kl 05.50  valp nr fem. en tik svart med bruna tecken vikt 475 g

kl 06.20  valp nr sex, en grå tik, vikt 375 g.

 

Nu är kl 11.00.  Valparna är torra och mätta och sover nu tätt intill sin stolta men trötta mamma. 

 

 

 

 

Onya har nu knappt två veckor kvar av sin dräktighet. Nu sker fostertillväxten snabbt och man ser hur hon blir större för var dag som går. Fortfarande har hon inga problem att röra sig och säger inte nej till vare sig ett träningspass eller lek.

Denna helgen har hon levt stadshundsliv. Jag har varit bortrest och hon har fått bo hos min syster i Vänersborg. Det betyder  nya promenadvägar, nya dofter och nya bekantskaper. Kul, tycker Onya.

Min syster har också ett kylskåp fyllt med läckerheter, införskaffade för att skämma bort Onya med. Inte undra på att doggykulorna fick stå orörda ett bra tag ikväll innan Onya insåg att festen var slut för denna gången

071229

 

Det gamla året drar nu sina sista skälvande andetag och framför oss ligger ett alldeles nytt och orört år som vi väl alla ser fram emot med nyfikenhet och förväntan.

Som vanligt runt ett årsskifte  brukar jag försöka sammanfatta vad som hänt under det gångna kennelåret och  sätta det på pränt på den här sidan.  

 Onya började löpa i slutet av januari och parades med Kurry på 15:e och 16:e dygnet. Tror sällan jag haft en så lättparad tik som Onya.  När hon  ser sin tilltänkte säger hon: Yes !!!!  Come on !! och sedan står hon som fastspikad.

Efter parningen börjar en spännande väntetid tills man kan se de första tecknen på dräktighet. Redan på 22:a till 25.e dygnet går det att konstatera dräktighet medels ultraljudsundersökning men jag har aldrig utnyttjat den möjligheten.  Ett första tecken kan vara nedsatt aptit under tredje till fjärde veckan i samband med nidationen ( då de befruktade äggen fäster i livmodern) Onya som är matglad har aldrig tidigare visat något sådant tecken men denna gång avstod hon sin frukost under flera dagar vid den tidpunkten. I sjätte veckan såg man tydligt hur buklinjen började att förändras vilket är ett positivt tecken.

 På annandag påsk var det så dags för valpningen. Alltid lika spännande och fascinerande men naturligtvis också lite nervöst. Kommer allt gå bra även denna gång?   Första valpen föddes kl 7.30 och den sjunde valpen som tyvärr var dödfödd  kl 15.45.  Efter den lyckade valpningen släpper spänningen, jag bäddar rent i valplådan och snart ligger sex små torra och mjuka valpar och diar sin belåtna och stolta mamma. Lycka på jorden !

Sedan följer några lugna veckor då valparna äter och växer och tiken tillbringar sin mesta tid med sina telningar. Lugnet före stormen kan man säga. I samförstånd med de nya ägarna fick valparna namnen: Saga, Sazza, Silva, Simon, Sixten och Sune

F.o.m 4:e veckan fick valparna vara ute så mycket som vädret medgav och de fick efterhand stifta bekantskap med både nya människor och  hundar. Från den tiden brukar jag i princip ha öppet hus f.f.a för de blivande valpköparna som uppskattar att kunna följa valparnas utveckling.

Jag vill kunna lämna ifrån mig valpar som är frimodiga, orädda och väl förberedda att gå ut i stora världen. Vi är nu inne i början av juni månad  och tävlingssäsongen sedan länge i full gång.

 

Tävlingresultat under året:

Maxi: 2 cert och 2 cp i spår.

Myra: 9 cert  och 2 cp i spår. Kvalificerad till SM i spår 2007. Hon deltog dock aldrig då hennes husse ansåg att resan till Piteå var för lång. Hon är dock även kvalificerad till SM i spår 2008 i Västerås, där jag hoppas att hon kommer att deltaga. Myra har till dags dato erövrat 27 cert. Bästa bruksschäfer i spår 2007.

Nito har jobbat som FM-hund under året och deltog bl.a i den stora manövern i Göteborg under hösten.

Occra: 4 cert i spår, Svensk Brukschampion, Distriktsmästare.

Oscar: gk Hkl sök.

Onni: gk Hkl spår, 1:a pris ökl viltspårprov, gk Hkl sök. I flera tidningar ( bl.a Svensk Damtidnings kungasida !!!) kunde man se bild på Inger och

Onni instruerande vår kung Carl XVI Gustaf hur räddningshundar arbetar.

Onya: 2:a pris Ökl. Stort tack till handlern Eva Schultz för en storartad insats. Måntro hon fick lova domaren att han aldrig skulle behöva se den hunden mer i någon utställningsring ? Onya var anmäld till fem spårtävlingar i elitklass under hösten. På fyra av dem blev vi bortlottade och till den femte var jag tvungen att lämna återbud då Onya dragit med sig hosta från Piteå. Vi tar nya tag nästa höst.

Petter: gk Lkl sök.

Qastor: uppfl till Hkl spår. Klubbmästare i lydnad.

Quintus: Quintus växte upp till lite av en värsting med mycket temperament, mycket kamplust men orädd, godmodig och med stor och outtröttlig arbetslust, mer lämpad som tjänstehund än tävlings- och familjehund. Han L-testades  med godkänt resultat och endast ett par dagar därefter anmälde stockholmspolisen sitt intresse för honom. Ett par månader senare avlade han sitt Tjänstehundcert som polishund, ett jobb som han enligt uppgift från sin nye förare trivs utmärkt med.

Qurt: Korad, uppfl till Hkl spår 3 1:a p Lkl II. Klubbmästare. Klubbens bästa lydnadshund 2007.

 

I juni mentaltestades Qastor, Qurt,  Quilla. Alla godkända. Quta mentaltestades i september och godkändes vid prov i Skellefteå

 

Rhea (Vilda): Uppfl till Lkl. Klubbmästare.

Riva: uppfl till Lkl

Rinya: uppfl till Lkl

Roya: 1:a p lkl I

 

I september genomförde hela R-kullen Mh med goda vitsord

 

Kennellägret var detta år förlagt till Tånga Hed. Liksom tidigare år fick vi några trevliga dagar tillsammans.Vi hade tillgång till till Remmene skjutfält där det fanns nästa obegränsade möjligheter att träna spår, sök och rapport. Att anordna ett läger med målsättning att kunna erbjuda kvalitativ träning för alla deltagare oavsett utbildningsståndpunkt är inte möjligt utan goda medhjälpare. Således tog Öivind som vanligt sig an sökgänget medan bl.a Erik och Janne  organiserade spårhundarna. Gert

och Elisabeth hjälpte till med de små S-valparna.

Värdshuset i Vårgårda bestod oss med riklig och välsmakande lunch som vi intog i den förhyrda Hemvärnsgården där vi även samlades på kvällarna för trevlig och glad samvaro.

Som vanligt hade vi lite extra festligt på lördagskvällen då även Kennel Vänerbo´s  hederspriser delades ut.

Då det framkommit flera önskemål om att även nästa år anordna kennelläger på Tånga Hed har jag bokat in oss där den 23-28 juli.

I år hade inte norrlänningarna möjlighet att deltaga på kennellägret , men i.s.m SM i Piteå bjöd Inger och Maj-Britt in till en vänerbo-träff hemma hos sig. Det blev en mycket trevlig kväll tillsammans med "Vänerbo-Norra"- gänget och där vi också fick tillfälle att hälsa nykomlingen Carola (Saga) välkommen.

Dagen därpå var vi inbjudna av Inger att bli guidade i den nya rehabavdelningen på djursjukhuset i Luleå där Inger arbetar två dagar i veckan. Tyvärr hade jag inte själv möjlighet att deltaga men de andra var mycket imponerade.

S-valparna är nu drygt åtta månader gamla och artar sig väl. Fyra av dem träffar jag regelbundet och har kunnat följa deras utveckling på nära håll. De tränar tillsammans minst en gång per vecka och är redan nu duktiga spårhundar. Sune´s husse Daniel var mäkta stolt när Sune endast fyra månader gammal spårade upp Daniels vilsegångna mamma på Hunneberg. Uppletande är ett annat moment som vi började träna ganska så tidigt. Vi har också tänkt hinna med de första sökövningarna nu i vinter. Lydnadsträningen har nu övergått från att ha koncentrerats på kontaktövningar till momentträning. Som sagt, det är kul med valp- och unghundsträning och jag ser fram emot att själv få börja med ny valp till våren.

 

15:e november åkte jag till Backamo för att träna spår med bl.a Erik (Den Maxi) Gutte(Myra) och Janne(Pixa). Det skulle jag inte ha gjort!!

När jag skulle lägga ut ett spår så bar det sig inte bättre än att jag fastnade med högerfoten i en håla dold under snön och föll samtidigt så olyckligt att jag bröt foten.

Som den obotliga optimist jag är, intalade jag mig själv att foten bara var stukad vilket jag även framförde till mina kompisar när jag lyckats hoppa tillbaka till bilen på ett ben. Erbjudande att bli körd till sjukhus tackade jag kategoriskt nej till. Tog en fika med killarna och satte mig sedan i bilen och körde hem. Väl hemma lade jag ett tryckförband samt placerade foten i högläge med förhoppning om snabb förbättring. Av Janne hade jag fått låna en käpp och morgonen därpå hoppade jag med hjälp av den upp till brevlådan(200m) och hämtade tidningen. Efter den utflykten började det långsamt gå upp för mig att jag kanske borde låta en doktor ta en titt på foten. Sagt och gjort, satte mig än engång i bilen och körde till Akuten på Uddevalla sjukhus.  Där konstaterades snart att foten var bruten, ligament var skadade och att man skulle behöva plocka fram stora verktygslådan för att få allt på plats igen. Då var det inte direkt lätt att gilla läget, om man så säger !! Inte ens för en optimist.

Efter operation var det sex veckor med gips och kryckor som gällde. När man tvingas hoppa på ett ben med hjälp av kryckor kan jag försäkra att man inte gör många knop och att ens handlingsförmåga är mycket begränsad.

Hur har det då gått? Jo, mycket, mycket bättre än vad jag kunde hoppas på. Och detta helt och hållet tack vare alla snälla människor som ställt upp för mig på olika sätt. Jag vill nu passa på och tacka dels för alla mail, SMS , telefonsamtal, blommor, böcker och inte minst besök  som jag fått under den här tiden, men också för all handfast hjälp i smått och stort. 

Tack Sven o Cicci för den goda middagen som ni kom hit och bjöd på. Tack Jan (Proppen) för hjälp med Onya m.m.

Ett stort och varmt tack vill jag rikta till "kärntruppen" utan vars insatser jag knappast klarat de här veckorna. Jag tänker då på Elisabeth, Erik o Lilian, Janne o Eivor, Gutte o Jeanette.  Jag visste inte att jag hade sådana vänner. Deras omtanke om mig har verkligen värmt och underlättat min tillvaro under de här tuffa veckorna. 

Ett stort tack vill jag också rikta till Rosa och hennes familj.

Mitt största bekymmer när olyckan var framme var naturligtvis Onya. Första dagarna tog Janne och Eivor hand om henne. Efter det jag kommit hem från sjukhuset hade jag henne hemma några dagar under vilka jag fick hjälp med rastning. Sedan var hon på hundpensionat en vecka tills Rosa fick reda på vad som hänt och utan att tveka erbjöd sig att ta hand om henne. Ett erbjudande som det naturligtvis var svårt att tacka nej till allraminst som jag förstod att Onya skulle få en drömtillvaro i Hindås. Hon har där fått alla sina behov av aktivitet och god omvårdnad tillgodosedda och mer därtill.  Jag behöver väl  t.ex. inte tala om var Onya har tillbringat nätterna? Längtar hem gör hon definitivt inte....

Men även jag fick del av Rosa´s omtanke:

Varje dag, jag säger varje dag har den fantastiska Rosa mailat till mig och avlagt rapport över dagens händelser och dessutom bifogat bilder. Att ta del av dessa mail har varit dagens höjdpunkt.

Tack Rosa, Göran, Julian och Qurt för att ni tagit så väl hand om Onya.

 

Jag vill sluta denna årsrapport med att önska er alla ett riktigt

 

                                 Gott Nytt År !   

 

 

Ps. Igår blev jag av med gipset och nu börjar en tålamodsprövande rehabilitering.

      Men jag vet ju att för oss vars vilja är större än förmågan så går det oftast framåt,          

      fast ibland även bakåt och någon gång åt helvete.

 

 

 

 

 

 

070416

Valparna är nu en vecka gamla. De växer så det knakar och har nu fördubblat sin födelsevikt.

När det vankas mat tar de sig fram med allt större fermitet på vingliga ben. I söndags hade vi sommarvärme här och då fick de följa med ut i trädgården och sova middag på en filt.  Det var då också dags att klippa klorna för första gången. Om ett par dagar kommer de att öppna ögonen och då förändras hela deras uttryck. Det dröjer dock fortfarande ett tag innan de kan se ordentligt men utvecklingen går fort. Till helgen skall jag försöka ta några nya foton och lägga ut på hemsidan.

 

 

 

070409

Onya och valparna mår bra. De ligger nu i en renbäddad valplåda. Solstrålarna letar sig in genom fönstret och får deras pälsar att glänsa. Har kollat så att Onya har fått fart på deras käk och det har hon. De har redan ökat runt 45g !!!!!

Onya´s aptit har också kommit tillbaka och hon får nu mat tre gånger om dagen. Som mest kommer hon att äta under 3.e-4:e digivningsveckan, därefter får ju valparna allt mindre mjölk från henne i takt med att de får tillskott av valpfoder.

Ja, nu har vi ett par lugna fina veckor framför oss. Under de veckorna är det tänkt att man skall samla kraft inför det som komma skall........

Vill passa på att tacka alla som skickat hälsning genom att skriva i gästboken. Jättekul.

 

 

Annandag Påsk

63:e dygnet

 

Kl.7.30 föddes en tik, svart m. bruna tecken vikt 480 g

"  8.20    "       "   hane, grå, vikt 520 g

"  9.45    "       "   hane, grå,vikt 550 g

" 11.00   "       "   hane, grå,vikt 580 g

" 12.30   "       "   tik, grå, vikt 545 g

" 13.05   "       "   tik, svart m. bruna tecken vikt 525 g

" 15.45   "        "  hane, grå   dödfödd

 

 

 

Påskdagen 2007

62:a dygnet

 

Onya´s temp har under dagen sakta sjunkit från 37.0 i morse till 36,7 kl 23 ikväll. Hon visar nu alla tecken på att valpningen närmar sig. Men ännu kan det dröja flera timmar.

Jag kommer att sova i hennes rum inatt dvs i den mån det blir någon sömn med tanke på att Onya kommer att bädda, hässja och vara allmänt orolig till dess att första valpen kommer.

 

 

Påskafton 2007

61:a dygnet

 

Precis som väntat har Onya´s temp under hela veckan legat lägre än vanligt d.v.s pendlat mellan 37,5 och 38,1. Som jag berättat tidigare är detta ett tecken på att dräktigheten nu närmar sig sitt slut. Nu väntar vi på att tempen skall gå stadigt ner för att hamna strax under 37 grader. Då har nämligen det dräktighetsbevarande och temperaturreglerande hormonet progesteron fått ge vika för prostagandinet som sätter igång förlossningen.

Fosterna trycker nu på tarm och blåsa och Onya behöver rastas oftare än vanligt.

Jag har nu övergått till att utfodra henne med enbart högenergifoder. Dels innehåller det mer fett vilket gör att smakligheten förbättras och dels behöver hennes kropp förberedas för den krävande digivningsperioden.

Trots att Onya nu är ganska så omfångsrik så rör hon sig förvånadsvärt lätt och är fortfarande full av leklust. Både igår och idag har vi varit på klubben en stund. Där har hon bl.a fått träffa kompisar, leka, göra uppletande och fika med sin matte. Vi har också tillbringat några timmar med trädgårdsarbete - sågat ner grenar, satt upp fågelholkar och räfsat ihop kottar. I det sistnämnda deltar Onya glatt, dvs jag samlar ihop kottarna och lägger dem i en korg och hon plockar upp dem igen. Då och då gör hon ett avbrott för att springa iväg och gräva på sin grop under en rishög. Hon har nu fått den så stor att hela hon får plats. Levde hon i det fria så skulle hon komma att valpa och föda upp sin kull där. När väl värkarna sätter igång måste jag ha henne kopplad vid rastning annars tar instinkerna över och hon kommer att försvinna in i "sin" lya.

I kväll skall vi lägga oss tidigt för att vara utsövda till imorgon. Kanske har vi då ett långt dygn framför oss.

Jag önskar er alla Glad Påsk                   

 

                        

070211

 

Det blev Kurry som får bli pappa till Onya´s S-kull. Jag är mycket nöjd med förra årets Kurry-kull där samtliga avkommor visar upp en mycket trevlig mentalitet.

När jag med säkerhet kan säga att Onya är dräktig kommer jag att låta de som är intresserade ta del av de spännande veckorna fram till valpningen och berätta om hur fostrerna utvecklas och om det komplicerade hormonspelet som styr dräktighet och valpning.

Nu håller vi bara tummarna några veckor framöver.........

 

 

 

 

 

070103

 

Innan vi tagit ett alltför långt kliv in i på nya året så känns det lite kul att få göra en resumé över det gångna kennelåret.

I januari kom vintern och för den som inte gillar snö annat än på julkorten kom den att bli lång-mycket lång. Träningen gick på sparlåga, om ens det och när tävlingssäsongen inleddes i februari-mars låg fortfarande snön halvmeterhög och tävlingar fick ställas in på löpande band.

I slutet av februari parades Onya med Kustmarkens Kurry vilket sedemera resulterade i en valpkull bestående av sex tikar. Samtliga var tingade och jag hade som vanligt fått god kontakt med de blivande ägarna. Under fliken "aktuellt" kunde de som var intresserade följa valparnas utveckling.

Juni kom med sol och värme, valparna växte och kunde nu få vistas ute i princip hela dagarna.

När man endast föder upp en valpkull om året och knappt det, så njuter man verkligen av den härliga tiden tillsammans. Visst är det jobbigt och tröttsamt men framförallt enormt roligt och givande.

De små R-valparna börjar nu bli stora och tycks ha artat sig så väl att även detta års valpkull troligtvis kommer att ha Kurry som pappa.

Onya förväntas börja löpa runt 20 januari och det betyder att nästa kull kommer att se dagens ljus i början av april.

Ett annat stort nöje är att följa de hundar som tävlar och få deltaga i både med- och motgång. Roligast i medgång förstås. De hundar som inte tävlar aktiveras även de med träning av olika slag och jag tror inte att det finns någon vänerbo-hund som inte får sina behov av motion och stimulans av olika slag tillgodosedda.

 

Under året har Quintus,Qastor,Qlura, Quta och Qurt blivit uppflyttade ur Akl. Qurt har erövrat Viltspårchampionat samt dessutom visat sig vara så stilig att han fått 1 Ökl och 1 Ökkl.

Qiara har tävlat lydnadsklass I och II.

Oscar har blivit gk i Hkl sök och spår. Occra är uppfl. till Ekl sök och har fått cp i Ekl spår.Ojja är uppfl. till Hkl sök och har cp i Ekl spår.Onni har tagit tjänstehundcert i räddning.

Maxi har tagit cp och cert i spår. Myra har tagit sex cert i spår med en högsta poäng på 623. Hon var kvalificerad till SM för andra året i rad men tyvärr fick Gutte lämna återbud p.g.a sjukdom i familjen.

 

I maj var det dags för mentaltest/korning av P-kullen. Denna kull efter Ida och Atenagårdens Tabo innehåller individer med mycket temperament och s.k "motor" och det var med stor spänning man följde dem på testbanan. Samtliga gjorde väl ifrån sig och resultatet blev: Petter +3, Pixa +3(kennelns högst korade tik med 286 p), Pepsi +2, Pax +2 Pazzo +1.

 

Årets kennelläger var återigen förlagd till Backamo där vi börjar känna oss ganska så hemma vid det här laget. Eftersom lägret låg så sent som 10-17 september så var jag inte så lite orolig för vilket väder vi skulle bestås med. Höststorm och regn eller....  Alla vi som deltog under dessa dagar kan bara konstatera att bättre kommer det aldrig att kunna bli, nej inte ens lika bra, i alla fall vad vädret beträffar.  Med hjälp av Öivind, Erik och Janne tränades det sök, spår och lydnad hela dagarna.

I samband med en gemensam festlighet delades nio hederpriser ut.

Jag tror att alla var nöjda och nu ser vi fram emot detta års läger på Tånga Hed sista veckan i juli.

2006 var också året då kenneln firade 10-årsjubileum. Kennelnamnet Vänerbo godkändes nämligen 1996.

2006 tilldelades kenneln SKK:s Bruksuppfödarpris för andra gången.

 

Jag vill nu tacka er alla för det gångna året och önska er lycka till med era Vänerbo-hundar även under 2007.

 

Ps. Har jag glömt ta med någon händelse  som ni tycker borde vara med eller är kanske  någon uppgift fel så hör av er. Ds

 

 

 

 

 

 

 

061103

 

För kännedom: Korning/mentaltest för Q-kullen är inbokad den 27/5 2007. Plats:Romelanda

Mentalbeskrivning för R-kullen är inbokad den 23/9 2007. Plats: Romelanda.

 

 

061101

 

Att man aldrig lär sig. Det är ju så här varje år. Hösten, hur härlig den än är, så följs den obönhörligt av vinter. Men varför kan vi inte få den till oss i små portioner, åtminstone fram till jul. Men nej då, fullt ös med kyla, halka, snöstorm, strömavbrott och allmänt kaos för både tåg- och biltrafik.

Och det innan man ens hunnit räfsa undan de största lövhögarna eller satt in trädgårdsmöblerna.

 I morse när tv:n kablade ut bilder från de mest drabbade områdena i mellansverige, kunde jag dock konstatera att här har vi klarat oss undan det värsta snöovädret. För denna gången skall väl tilläggas. Vänern bidrar annars till att Dalsland inte brukar skonas när det gäller oväder av lite större dignitet

Men visst är det svårt att hänga med i svängarna. Förra veckan tillbringade jag några dagar i Wien och Zurich. Där var nästan sommarväder och man kunde sitta ute på bl.a trottoarkafféerna och folk gick omkring i kortärmade t-shirts. Härligt. Hur vädret var när vi landade på Landvetter behöver jag väl inte beskriva. Lätt att föreställa sig även för den som lider brist på fantasi.

 

Eftersom både förra vårsäsongen och nästa vårsäsong försvinner ur tävlingssynpunkt för Onya´s del var tanken att tävla henne i höst. Och vad blev det av detta? Jo fem (5) !! bortlottade spårtävlilngar. Senast var vi 36:e !! reserv. Då tänkte jag: Bra att man har en annan gren att ta till och anmälde oss till två rapporttävlingar. Luttrad som man är blev jag knappast förvånad när jag fick meddelande att båda blivit inställda. Den ena p.g.a att man saknade funktionärer och den andra p.g.a för få antal deltagare. Kanske kan vi hoppas få plats på en söktävling men inte ens det skall man ta för givet. Tur att man numera tycker att det är mer kul att träna än att tävla.

 

Jag får nästan dagligen mail från någon eller några av mina valpköpare som berättar om vänerbohundarnas liv och leverne. Jättekul. Roligt är det också med alla inlägg i gästboken. Fortsätt att skriva. I gästboken kan ju även andra ta del av vad som händer.

 

Samtliga kenneldresser är nu distribuerade och jag hoppas att ni kommer att trivas i och ha stor användning av plaggen. Både jackan och byxorna är fodrade med ett helt vind- och vattentätt membran vilket kan behövas nu.

Jag har nu preliminärbokat 2007 års kennelläger. Det kommer att förläggas till Tånga hed utanför Vårgårda och tiden blir 23/7-26/7. Gick inte att få fler dagar. Anteckna redan nu i era semesterkalendrar ! 

 

 nito i luften

 

Nito gillar vinter och snö.

   
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

060929

 

Minns i november den ljuva sebtember........... Ja, det kommer vi med stor sannolikhet att göra.

Maken till fin månad lär vi inte ha haft på 100 år, så något liknande lär man väl aldrig mer få uppleva.

Jag måste tillstå att jag oroade mig en del för hur lägerveckan skulle bli. Så sent har vi aldrig haft lägret tidigare och jag såg framför mig höststormar och regnrusk. Och så får vi en så´n kanonvecka! Men vädret betyder ju inte allt. Tack alla ni deltagare som bidrog till en så lyckad lägervecka. Alla hade inte möjlighet att stanna hela veckan men var ändå med under några dagar. Genom mail och telefonsamtal har jag också fått mycket positiv respons och det känns jättekul. Men helt själv fixar man inte ett läger där tyngpunten är lagd på träning av olika slag och jag är därför stort tack skyldig till ffa Öivind som under hela veckan från morgon till kväll stod i sökrutan och delade med sig av sitt stora kunnande till såväl nybörjare som mera erfarna ekipage. Jag tackar också Erik och Janne som tog med spårentusiasterna till fina spårmarker och hjälpte dem som behövde med råd och dåd. För er som inte hade möjlighet att deltaga i lägret denna gång kan jag tala om att vi kl 8.00 varje dag började med platsliggning, de sista dagarna med skott. Sedan delades gruppen in i ett sökgäng och ett spårgäng samt ev. några som ville göra något annat som t.ex uppletande och/eller lydnad. Lunch åt vi kl 13.00 och sedan vidtog eftermiddagspasset. Sökgänget körde två pass om dagen medan spårhundarna som i regel hade en bit att åka ut till spårmarkerna stannade hemma på eftermiddagen för att t.ex träna sök eller lydnad.  På kvällarna kunde vi sitta ute och umgås och  prata hund till långt efter det att mörkret lagt sig. Myggor fanns det gott om men de klarade vi med hjälp at norska "myggstikkor" . På fredagen hade vi lite fest och jag hade då nöjet att dela ut 9 hederspriser till uppflyttade hundar, en Fm-hund och en brukschampion. Kul. Hoppas att det blir ännu fler nästa år. Jag tror att jag som mest delat ut 13 priser vid samma tillfälle och då är regeln att man måste närvara på lägret för att kunna mottaga sitt pris. Man får heller inte glömma hur liten min avelsverksamhet är så jag tycker det är roligt att så många kommer till tävling och de som inte tävlar vet  jag ju blir aktiverade ändå. På lördagen hade vi enl iten tävling i uppletande. I rutan fanns det föremål som hundarna inte var vana vid t,ec penna,nyckel,kakburk, etc. 12 föremål fanns att hitta och föremålen var olika mycket värda beroende på svårighetsgrad. Vann gjorde välförtjänt Erik och Maxi.

Alla årets valpar deltog i lägret även om inte alla hade möjlighet att stanna hela vecka. Det var spännande att se hur de utvecklats sedan jag sist träffade dem. Man kan inte annat än vara nöjd. Pigga och samarbetvilliga med en väl fungerande "på- och av" knapp. De fick pröva på sina första sökövningar, de gick spår, de blev skottränade. de prövade på uppletande och mycket mera. På lördagen fick de träffa sin pappa Kurry som kom och hälsade på. Han uppförde sig bra mot valparna även om han nog tyckte att de var i jobbigaste laget.

Nu ser vi fram emot en ny lägervecka nästa år. Har planerat att lägga den under första hälften av augusti. Någon plats är ännu inte bestämd men jag jobbar på det och meddelar så snart det är bestämt. 

 

Angående kenneljackor/byxor så har det varit stort intresse och jag har beställt 30 jackor och 15 par byxor. Tyvärr fanns inte byxorna i små storlekar och passade därför inte alla men det går ju att använda andra byxor. Jag åker till trycket med jackorna på måndag (1 okt) och så fort de är klara börjar jag skicka dem. När höstrusket väl kommer blir det en skön dress att ha på sig.

 

 

Det är kul att föja valparnas utveckling speciellt under det första året då det händer så mycket.

Nu är de i perioden 4-7 månader. Under denna tid stabiliseras valparna såväl fysiskt som beteendemässigt. Valpen är nu som mest medgörlig och kan tillgodogöra sig en massa lärdomar. Nu fortsätter man med den grundläggande vardagsdressyren samtidigt som man kan gå allt längre spår, fortsätta med kontaktövningar, jobba med föremålsintresset i.s.m uppletandeövningar öva ligg och sitt m.m. Ja, nu börjar det bli kul. Glöm bara inte att träningspassen skall vara korta och innehålla mycket positiv förstärkning. Samtidigt kräver en del hundar redan i denna ålder fastare tag medan andra behöver mera stöd och uppmuntran.

Som sagt:Tag tillvara denna fina period. Den kännetecknas nämligen av lugnet före stormen!

 

 

 

 

 

060825

 

Sommaren går mot sitt slut. Jag hoppas att ni alla har kunnat njuta av det fina vädret, för även om man många gånger stånkat och pustat i värmen så visst har det varit härligt. Vänern höll badtemperatur redan första veckan i juli, vilket inte, åtminstone för mig som tycker att ett minimumkrav på skönt dopp är att man inte tappar känseln i benen, brukar inträffa först i början av augusti. Under juli månad vikarierade jag på ett apotek i Trollhättan och innan det var dags att åka till jobbet hade Onya och jag hunnit med både cykeltur och ett härligt dopp. Det var underbara morgnar och vi njöt till fullo båda två. Sedan var det faktiskt ganska så skönt att få vistas i luftkonditionerade lokaler under den varmaste delen av dagen.

Nu började det också bli dags att börja träna igen efter  mammaledigheten. Vi åkte upp på Hunneberg tillsammans med våra träningskompisar ett par gånger i veckan för spårträning.  Att det var svettigt är bara förnamnet !  Hundarna tycktes dock inte berörda av värmen. Lydnadsträningen var svårare att komma igång med. Fick bli ett kort pass då och då. Under hela sommaren har jag haft kontakt med alla de nya valpköparna och det har varit så kul att höra hur de små R-barnen utvecklats under sin första tid i sina nya hem. Roya träffar jag ju alltsomoftast och även Rinya har jag hälsat på vid en genomresa. Skall bli kul att se dem alla på kennellägret.

För ett par veckor sedan tävlade jag spår elitklass i Torsby. Det var Onyas första spårtävling sedan augusti förra året. Som jag berättat i gästboken fick hon ett tappt och missade därigenom flera pinnar men f.ö gjorde hon en bra tävling så jag fick en indikation på att hon är "fit for fight" igen. Nu har vi blivit bortlottade på tre tävlingar och det känns ju trist men blir det inget mer spår denna säsongen så har vi ju rapport där hon tävlar i högre klass. I sommar har vi också tränat lite sök så kan vi bara hålla i den träningen så kan det nog bli tävlingsstart framåt vintern. Med tanke på att det är så svårt att komma med på spårtävlingar så känns det bra att ha möjlighet att träna och ev. tävla även andra grenar.

Egentligen skulle jag varit i Borlänge nu för att heja på Myra och hennes husse men de har tyvärr blivit tvungna att lämna återbud p.g.a sjukdom inom familjen. Tråkigt, men tyvärr inget man kan påverka.

Ja, nu närmar sig kennellägret med stormsteg. Det skall verkligen bli jättekul att träffa er alla.

Det har länge funnits ett önskemål om en ny kenneldress. Jag har letat länge och nu har jag hittat, ett i mitt tycke bra och prisvärt alternativ. Det är jacka och byxor av märket Pinewood. Vind-och vattentätt för  användning höst vinter och vår. Vårt pris för byxa och jacka är 1520 kr

(ord. pris 1840 kr)  Man kan naturligtvis köpa enbart jacka. Färgen är antracitgrå/svart eller mörkgrön/svart.Storlekarna är s.k unisex från S till XXL. Kalle,Gert och jag har provat och tycker alla att passformen är bra. Här nedan ser ni Kalle manekänga i en grå dress. Jag kommer att ta med mig provexemplar i olika storlekar till lägret. För dem som beställer i september står jag för trycket. Tryckeriet ligger i Herrljunga och eftersom jag har ca 8 mil dit reser jag bara med en omgång jackor.

 

 

 

p1010047.jpg kenneldress

 

 

 

 

 

 

 

Valparna är nu 4 veckor gamla. Vid viktkontrollen igår inför den andra avmaskningen vägde de runt 2500g.

De utfodras nu med valpfoder tre gånger om dagen. De har också fått smaka lite fiskpudding, brödbitar med fil samt som "godis" när jag tränar dem att lyssna på mitt "lockrop", lite ost. Fortfarande bjuder mamma Onya dem på den bästa menyn men i takt med att det går allt längre tid mellan digivningarna så kan hon nu få komma ut på både cykelturer och lite lätt träning, Valparna sover fortfarande ganska mycket men mellan tupplurarna blir de alltmer aktiva. De leker med varandra och för varje dag blir lekarna mer våldsamma. De kan både morra, skälla och visa tänderna mot varandra. Häromdagen vidgades plötsligt deras värld när jag öppnade grinden så att de kunde komma ut i köket. Efter en kort stunds tvekan och förundran inför detta nya ( man får inte glömma att deras syn fortfarande inte är helt utvecklad) så spatserade de ut på upptäcksfärd.

Att bli instängda igen i "sitt" rum gillar de inte alls utan protesterar högljutt. Vid denna ålder brukar valparna få komma ut för första gången men med tanke på att vi just nu genomlever en andra vinter så har jag fått skjuta upp den debuten några dagar. Jag hoppas emellertid att kunna ta ut dem i någon gång i helgen förutsatt att det inte regnar.

Eftersom valparna nu befinner sig i den viktiga socialiseringsperioden så är det nu viktigt att ägna dem alltmer tid. Själv tycker jag att veckorna mellan tre och fem veckors ålder är sä härliga. Man sitter på golvet med dem, svansarna viftar,de klättrar upp i knät, biter lite där de kommer åt, drar lite i en tröjärm eller ett byxben och de är så njutbara. Njutbara kommer de naturligtvis att förbli men men redan om en vecka kommer man inte att kunna umgås med dem på deras nivå utan att vara ikädd stövlar, handskar och helst också mössa som skydd för öronen.

Bekantskap med andra människor än med mig gör de i princip dagligen vilket är en viktig del i deras utveckling.

Under valpens första månader är dess hjärna som mest mottaglig för intryck, såväl negativa som positiva. Valpen måste ges tillfälle att utveckla sina medfödda beteenden under rätt tidsperiod då de har betydelse för hunden. Därför är det viktigt att valpens första upplevelser blir de avsedda och riktiga.

 

 

 

 

 

 

060512

 

Valparna är nu 15 dagar gamla. Deras mamma tar fortfarande väl hand om dem även om hon lämnar valplådan under allt längre perioder. Deras vikt ligger nu mellan c.a 1500g-1700g. För Onya har nu den vecka inletts då hon ger som mest di. När man ser valparnas viktutveckling så förstår man att mycket energi går åt till att producera mjölk. Onya får nu ungefär 4-dubbel ranson mat varav hälften är högenergifoder. Hon äter med god aptit och jag kommer att vara uppmärksam på hennes hull framöver. Ev. kan hon komma att behöva ytterligare energitillförsel. Men f.o.m valparnas fjärde levnadsvecka då de börjar få tillskott av kött och valpfoder kommer hennes mjölproduktion att successivt minska

F.ö har inte så mycket hänt. Under perioden fram t.o.m tredje veckan utvecklar valparna grundläggande aktiviteter. Ögonen har öppnats och de tränar på att gå och stå. Mesta tiden ägnar de fortfarande åt att äta och sova.

I morse blev de avmaskade för första gången. En procedur som skall upprepas med 14 dagars mellanrum fram till 3 månaders ålder.

De flesta vuxna hundar har inälvsparasiter, varav den vanligaste är spolmasken. När det gäller spolmask så så blir den vuxna hunden mer eller mindre immun men det finns vilande stadier som hos tiken aktiveras i.s.m dräktigheten och överförs via hennes blodbanor till fostren i livmodern. Valparna är således smittade redan när de föds. Sedan tar det ca 3 veckor för spolmasken att utvecklas och därför är det viktigt att avmaska dem första gången redan vid 2-3 veckors ålder. ( Varierar något beroende på vilket preparat man använder) Samtidigt med valparnas första avmaskning avmaskas även tiken.

Inälvsparasiter gör skada på flera sätt. Växande och fullvuxna maskar tar näring från hunden och avsöndrar dessutom giftiga ämnesomsättningsprodukter. En kraftig maskinfektion kan orsaka allvarliga störningar hos små valpar.

Varje gång väntar jag med spänning på det 21:a dygnet då det inträffar en betydelsefull och nästan dramatisk förändring i valparnas utveckling.

Om det berättar jag nästa vecka.

 

 

060504

 

Valparna har nu hunnit bli 1 vecka gamla. Utvecklingen följer det normala mönstret. Gjorde en viktkontroll i morse och fann att alla i princip fördubblat sin vikt. Samtliga väger således runt 1000 g. Kullen är således jämn i storlek och samtliga har mycket god aptit. Redan när valparna föds är klorna vassa och igår var det dags att klippa dem för första gången. Onya lämnar nu valplådan allt längre stunder och är de " nytankade" så kan hon vara från dem drygt en timma. I går fick hon följa med till klubben en stund och det tyckte hon var kul. Nästa vecka skall vi börja träna lite smått igen. Efter den här långa eländiga vintern är varken min eller Onya´s kondition på topp så f.o.m måndag så kommer jag att börja cykla med henne varje morgon.

 

060429

 

Valparna är nu knappt 3 dygn gamla. Deras liv består ännu så länge endast av att äta och sova. De ökar sin vikt med ca 10% dagligen och skall ha fördubblat den på 7-10 dagar.

På fredag morgon märkte jag att hanvalpen inte mådde bra. Eftersom han föddes utan fosterhinna så förstod jag, av symtomen att döma, att han inhalerat fostervatten. Detta leder till lunginflammation och det gick inte att rädda honom. Tråkigt men sånt händer tyvärr.

Onya har nu hämtat sig och är pigg värre. Hon går gärna med på promenad och när hon får leka tycks hon för en stund helt glömma sina valpar. Redan nästa vecka kommer hon att kunna vara borta från valparna minst en timma och då kan vi gå ordentliga promenader.

 

060426

Äntligen!!!!! Efter en lång och jobbig dag föddes kl 20.10 en tik (ca 525 g)

kl. 21 30 föddes nästa tik ( 500g)

21.55 tik (525g)

23.50 hane (575g)

00.55 tik (525g)

Därefter gick timmarna och ingen mer valp tittade fram. Skulle det bara bli fem? Vid något tillfälle tyckte jag mig se ett par sammandragningar men ju längre tiden led desto osäkrare blev jag. Att palpera( känna med händerna) ytterligare valpar är också svårt då livmodern efter valpningen är svullen och felaktigt kan kännas som om det fanns en valp. Jag försökte i alla fall men kände inget. När kl var 05.00 beslöt jag mig för att ringa jourhavande distriktsveterinär i Brålanda. En sömndrucken yngling som knappt visste vad han hette svarade. Jo, han skulle ta emot oss och åtminstone känna på tiken. Sagt och gjort. In med tik och valpar i bilen och iväg de två milen till Brålanda.

Väl där så kände veterinären igenom buken på Onya men kunde inte heller han känna någon valp. Vi beslöt för att röntga för att vara på den säkra sidan. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Onya var som ett vilddjur för att få komma till sina valpar och flera plåtar blev oläsliga för att hon inte låg stilla. Några plåtar blev dåliga för att apparaten inte var rätt inställd o.s.v i nästan all oändlighet. Så småningom fick vi fram ett par godkända bilder.

Nej det var som vi misstänkte-tomt! Syntes inte tillstymmelse till valp. Lite snopet med endast fem valpar men skönt att veta att allt var OK.

Väl hemma igen lät jag Onya och valparna stanna kvar i bilen medan jag städade upp i valprummet. Sedan går jag ut för att hämta in dem. Öppnar luckan och vad får jag se? Två nyfödda blöta valpar som lullar runt !!!! Har man varit uppe 29 timmar i sträck så tror man inte sina ögon så där på stört-dubbelseende kan man ju drabbas av p.g.a sömnbrist. Jag räknade flera gånger och fick det till sju! Två tikar till. Således består kullen nu av 6 tikar och 1 hane som alla mår bra, är jämna i storleken och livskraftiga.

Är det inte en nästan osannolik historia, så säg.

Jag måste säga att både Onya och jag är ganska så trötta nu efter ett osedvanligt jobbigt dygn.

 

Med detta är de dagliga rapporterna slut. Nu blir det veckorapport istället.

 

 

 

 

62.a dygnet

kl 13.50. Detta är den jobbigaste dagen under hela dräktigheten och då menar jag inte bara för Onya. Själv har man inte ro att ta sig för något, man kan inte lämna tiken någon längre stund eller ens ta med henne ut på promenad. Vi har gått ett par korta rastningsturer men det är nu svårt att få henne rastad. Hon är nu helt fixerad av att gräva. Hon har förvärkar hela tiden och är orolig. Öppningsstadiet kan ju ta upptill ett dygn men jag hoppas ändå att första valpen kommer inom kort. Allting förlöper emellertid normalt och allt man kan göra är att vänta.....

62:a dygnet.

 

Temp kl 05.30: 36.7

Öppningsstadiet har inledds. Kan ta allt från ett par-flera timmar. Onya är nu lite orolig. Stundtals gnäller och flämtar hon. Man ser på henne att hon har ont. Inte ens den läckraste matbit lockar henne. Nu har hon annat att tänka på.

 

060425

 

61:a dygnet.

 

På förmiddagen jobbade vi båda i trädgården. Jag räfsade, plockde grenar, gödslade häck och rabatter m.m medan Onya grävde. Instinkten att att bäddda/gräva blir allt starkare ju närmare valpningen hon kommer. Idag var det en huvudsysselsättning och jag fick med jämna mellanrum leta efter henne under granar, rishögar o dylikt.

Dock avbryt hon vid ett tillfälle för att jaga grannens katt långt in i skogen där den tog sin tillflykt upp i ett trä.

Efter en stunds vakthållning lät hon sig motvilligt lockas tillbaka.

Senare på eftermiddagen tog vi en tur upp till Hunneberg där vi gick en promenad samt träffade ett par kompisar som vi fikade tillsammans med.

Onya är tempad fem gånger idag och nu ser man hur hennes temperatur sakta och stadigt går ner. Senaste mätni ngen ikväll var 37,3 och förmodligen når den sitt lägsta värde någon gång i natt. Hennes kropp visar nu alla synliga tecken på att vara förberedd för valpningen.

Jag tror inte att det händer något i natt men jag kommer ändå att ställa väckarklockan för att gå upp och kolla henne en eller ett par gånger.

Det är bäst att lägga sig tidigt ikväll. Imorgon kan det bli en lång nattvaka.

 

060424

 

60:e dygnet.

 

Intet är som väntans tider....... Idag har vi inte gjort många knop varken jag eller Onya. Efter sedvanlig morgonrastning och temptagning (37,9) åt vi frukost, d.v.s jag åt frukost - Onya föredrar tills vidare att äta sitt första mål lite senare på förmiddagen. Trots att vädret var grått och regnigt bestämde jag mig för att fortsätta det påbörjade trädgårdsarbetet. Onya tyckte att det var en utmärkt idé och hade ingen svårighet att roa sig medan jag jobbade. Helst vill hon att jag skall gömma någon kotte eller pinne i skogen som hon sedan kan få leta upp. Det gäller då att gömma så svårt man kan, för att hålla henne sysselsatt en stund, så att man själv får något uträttat. Damen ifråga kan nämligen vara ganska så tjatig när det gäller att uppfordra till sådana lekar.

Efter förmiddagspasset fick hon ligga hemma några timmar medan jag var bjuden på lunch i Trollhättan.

När jag sedan kom hem igen hade det klarnat upp och solen tittade fram. Då var det skönt för oss båda med en lite längre promenad .

Onya´s temp har vid tre mätningar idag legat runt 38,0.

Hennes valplåda är på plats sedan några dagar tillbaka och hon går dit och bäddar ibland precis som hon även börjat gräva på lämpliga ställen utomhus. Instinkten att bädda/gräva blir än mer uttalad när valpningen är nära och man måste då se till att hålla sin tik i koppel när hon rastas. Annars kan hon lätt försvinna och gräva ner sig under en gran t.ex. Skulle det då vara mörkt ute kan det vara svårt att hitta henne. Skulle det händas med Onya så vet jag dock var hon har sina gömslen.

 

060423

 

59:e dygnet.

Idag har jag haft ett domaruppdrag i Trollhättan så det betydde uppstigning redan kl 05.00. Onya´s temp 37,6.

Hon ville inte ha någon frukost men hennes aptit på morgonen har den sista veckan inte varit så stor. I regel äter hon lite längre fram på förmiddagen. För att slippa fresta magen med för stor volym foder så får hon nu endast högenergifoder. På morgonen dessutom lite filmjölk. Jag räknade med att det skulle bli en kort dag i Trollhättan då vi var två domarlag så Onya fick följa med. Jag tog ur buren så hon hade gott om plats att sträcka ut sig på. Hann också ta ut henne på ett par korta promenader och kl 14 var vi hemma igen. Eftersom vädret var strålande lufsade vi runt en stund i trädgården, räfsade löv och plockade bort skräp. Onya passade på att leka med kottar vilket hon finner stort nöje i. När vi sedan kom in var hon lite sugen på mat och åt upp sin frukost. Jag blöter inte längre upp fodret med vatten och då står det sig bra om hon inte vill äta direkt. Så var det dag för temp som visade 37.8.

I helgen har Kalle o Qastor samt Sandra o Qlura tävlat appelklass. Båda blev uppflyttade. Kul. Gert och Quintus är uppflyttade sedan tidigare och Rosa och Qurt skall tävla om 14 dagar.

Erik och Maxi tävlar också i helgen men jag vet ännu inte hur det gått för dem.

 

060422

58:e dygnet.

Gick som vanligt upp tidigt (6.15) och tog ut Onya för rastning samtidigt som jag hämtade dagens tidning. Så här i slutet av dräktigheten är trycket stort på både tarm och blåsa och hon behöver ut mer ofta än vanligt. Väl hemma igen var det dags att tempa. 37.8. Efter en lite frostig morgon blev det sedan ett härligt vårväder med sol och värme.Vi tog fika med oss och åkte till klubben. Gick en liten promenad som till Onya´s besvikelse inte innehöll någon lek. De sista dagarna fram till valpningen blir det endast lugna promenader. Sedan träffade vi några kompisar som vi länge och väl satt och fikade med i solen. Innan vi åkte hem igen fick hon dock vara med på ett uppletande. Kul tyckte hon. Tog tempen vid 16-tiden. 38,2. Således ingen valpning inom det närmast dygnet! När tempen börjar sjunka med någon tiondel vid varje mätning kommer hon att tempas var 3:e timma. Detta för att man inte skall missa hennes lägsta temperatur. När valpningen väl kommit igång är det viktigt att hon åter har normal temp. Något annat kan tyda på komplikationer.

 

 

060421

Tikens dräktighetstid brukar anges till 63 dygn +- 5 dygn, vilket innebär ett ganska stort spelrum (58-68 dygn)

Att detta är möjligt beror på att ägglossningen sker under flera dagar och att äggen efter en mognadsprocess på 2-4 dygn är befruktningsdugliga under ytterligare ett par dygn. Spermierna är livskraftiga under flera dygn. Man har funnit levande spermier i livmodern så långt som 11 !!! dygn efter en parning. Nu har emellertid studier visat att om man istället räknar dräktighetstiden från ägglossningstidpunkten så sker valpningen inom 62-64 dygn. Variationen är således betydligt mindre. En kortare dräktighetstid är således relaterad till att parningen skett sent i löpningen medan en längre dräktighetstid följer på en tidig parning. Möjligtvis kan det dessutom förekomma vissa rasskillnader vilket t.ex kan ses hos katt.

Onya´s förra kull föddes 2004 efter 60 dagars dräktighet. Detta skulle således innbära att hon hade kunnat paras ett par dygn tidigare.

I år blev hon dock som förra gången parad på 14:e och 16:e dygnet. Tidpunkten för ägglossningen kan variera något från gång till gång och dessutom kan man ha missat den första löpningsdagen. Med tanke för den beskrivna livscykeln för både ägg och spermie så är det bättre att para någon dag för tidigt än för sent.

Onya har nu gått 57 dygn av sin dräktighet. Hon är stor och tung och man kan se hur det sprattlar i magen på henne.

Väl ute på promenad rör hon sig förvånadsvärt lätt och springer glatt ut i uppletanderutan för att leta föremål.

F.o.m igår tar jag tempen på henne flera gånger om dagen och med hjälp av hennes temperaturkurva kommer jag att veta vilket dygn hon valpar. Hur hänger nu detta ihop?

Tikens kroppstemperatur börjar sjunka redan ca 1 vecka före förväntad valpning och dygnet innan det aktiva förlossningsarbetet kommer igång sker en markant temperatursänkning. Detta är ett resultat av olika hormoners kamp. Hennes gulkroppar har tills nu producerat ett för dräktigheten nödvändigt hormon- progesteron. Under inverkan av progesteron aktiveras körtlar i livmoderväggen vilka producerar ämnen som gör miljön fördelaktig för det befruktade ägget och den fortsatta fosterutvecklingen. Progesteron har dessutom den effekten att livmoderns muskulatur inte kan dra ihop sig och pressa ut de växande fostren i förtid.

Valpningens igångsättning styrs av valparnas binjurar som sänder signaler till tiken att nu är det dags. Men så länge hennes gulkroppar producerar progesteron kan inte livmoderns muskulatur dra ihop sig för att pressa ut valparna. Därför måste nu gulkropparna slås ut och detta sker med hjälp av ett annat hormon-prostaglandin. Eftersom progesteron är temperaturreglerande så kommer tikens temperatur att sjunka i samband med att progesteronnivån sjunker. Dessa hormonförändringar kan ta flera dagar men när den till slut är nere på ca 36,9-37 då kan man beräkna att valpningen kommer igång inom ett dygn. Nu måste tikens kropp förberedas för själva valpningen och det sker med hjälp av ännu ett hormon-relaxin. Under inverkan av det hormonet mjukas förlossningsvägarna upp och vidgas. Livmodermunnen som under hela dräktigheten fungerat som en propp måste nu vidga sin passage. Även vaginalväggarna och vaginas yttersta del- vulva- mjukas nu upp för att möjliggöra förlossningen. I och med att prostaglandinet kämpar ner progesteronproduktionenm kommer nu också livmoderns muskulatur att börja arbeta igen. Tiken får förvärkar och snart inleds det s.k öppningsfasen.

Onyas temperatur är nu nere på 37,7. Jag kommer att försöka uppdatera denna sida varje dag för er som är intresserade att följa valpningen.

 

 




 

©2006 Vänerbo Kennel. Alla rättigheter reserverade. Teknisk support: www.marunga.com